Student.se

vet inte hur många minuter vet inte hur lång tid inte häller vet jag hur länge som jag suttit me mobilen i handen inte tittat på den utan bara hållt i den tänk om jag missar att den ringer?! väntar väntar ännu mer MEN, den ringer ju aldrig börjar söka svar till varför den inte ringer kommer inte på något bra ju mer jag söker desto mer orealistiska blir svaren börjar lite snabbt tvivla på mig själv varför vill jag att den ska ringa? vad väntar jag på? då kommer jag på det jag ler för mig själv en stund och väntar lite till sen vänder sig tankarna tänk om det är jag som ska r

ibland känns det som om tiden bara står stilla ingeting händer och jag gör ingeting åt saken försöker vara stark försöker vara modig försökar att låssas som om det regnar försöker låta bli att bli påverkad försöker att inte bli arg fösöker att inte gråta försöker att skjuta saker åt sidan försöker glädjas åt det positiva

varför är allt så svårt? varför gör du, du och alla ni andra som ni gör? varför klagar jag istället för att fråga rakt ut?

innan var allt så lätt jag älskade livet och livet tycktes älska mig

känner att många vill nå mig men jag vill inte bli nådd som om

Så här många beslut som har lagts på mina axlar har jag aldrig varit med om förrut. Så mycket ansvar som plötligt har blivit mitt är mer än jag någonsin anat. Så oförstående som jag känner mig ibland får mig att känna mig dum.

På vissa håll förbättrar jag mig och det blir otroliga resultat.

Ligger ensam i min säng med endast musiken till sällskap Vill sova Men samtidigt lyssna Svårt att välja mellan det man gillar Sängen e skön och lockar med sömn Men musiken e så mystisk att jag får rysningar Kan inte sluta lyssna Känner så väl igen mig i texten Känns som om den handlar om mig, och om dig Det sätter igång tankar Tankar om oss Försöker slå bort tankarna Men förgäves sätter sig dig ansikte på min näthinna Så jag ligger där och tänker Med musiken i bakrunden Och kan inte sova

Jag vet att jag borde lämna allt bakom mig Gå vidare i livet Jag vet vad jag borde Men Borde är inget måste Borde är inget ska

Jag skulle vilja lämna allt bakomflutna före mig Kasta allt som jag förälskade mig i in i framtiden Slippa lida nu Uppleva allt underbart igen Få en chans att ändra på slutet Och fortfarande vara förälskad

Men som om det skulle hända Det är så typiskt mig

Och när jag ändå e inne på tankar och funderingar Varför ska jag göra just det som bara jag skulle göra? Hade världens jäkla chans att visa vad jag går för Tog den gjorde bra ifrån mig halvvä

Vill röra dig Men något säger mig att jag inte ska Att jag inte får Att det är emot alla regler Är det mitt samvete som då talar Eller är det mitt ego Eller min dumma feghet Vad det nu än är Så jag drar mig tillbaka Och landar då ännu längre bort än vad jag var från början Varje gång jag är i din närhet så fylls jag av...

Vad hände? Hur kunde det hända? Vaför hände det? Som ett frågetecken med tårar rinnande nerför kinden satt jag där helt oförstående. Varför jag? Vad hade jag gjort? Vad hade jag inte gjort? Ett hårt slag träffade mig helt oväntat Garden var långt ifrån uppe Mitt hjärtat slogs i bitar Och varje andetag kändes som sandpapper mot halsen Kändes mig sypfärdig Kände mig obetydlig Kände mig billig Plötsligt var allt bara skit

Hade inte en öm omfaming Två mjuka händer Tre ord till tröst Kommit i precis rätta stunden hade jag nog fortfarande suttit där På just den skrivbordsstole

All tid i värden. Eller hur?! Tv kvällar finns inte. Inte häller långa telefonsamtal me dem man skulle vilja. Långa duschar går inte an. Godis är struket från vill ha listan. För vem hinner motionera så pass mycket som man skulle vilja?! Ändå ska man ju fånga dagen Sluta drömma. Strida till verket! Leva i nuet.

Vem lever med sån lidelse i sitt liv att ta vara på varje stund?