Student.se

ibland känns det som om tiden bara står stilla ingeting händer och jag gör ingeting åt saken försöker vara stark försöker vara modig försökar att låssas som om det regnar försöker låta bli att bli påverkad försöker att inte bli arg fösöker att inte gråta försöker att skjuta saker åt sidan försöker glädjas åt det positiva

varför är allt så svårt? varför gör du, du och alla ni andra som ni gör? varför klagar jag istället för att fråga rakt ut?

innan var allt så lätt jag älskade livet och livet tycktes älska mig

känner att många vill nå mig men jag vill inte bli nådd som om jag inte orkar vara till hands

förrut skulle jag ställa upp och vara mera rakt på sak nu går jag omvägar för att komma runt det vill vara för mig själv alla är så beroende vad skulle hända om jag längre inte fanns till hands om jag bara skulle skita i saker som alla andra gör? vem skulle ställa upp? vem skulle ta min roll?

det finns dock några ljusglimtar i mörkret jag ser dem och omfamnar dem men det är knappt att de rör mig men jag försöker försöker att hitta mig själv så håll ut en dag kanske jag blir mitt glada jag ingen frågan är bara när