Student.se

Så här många beslut som har lagts på mina axlar har jag aldrig varit med om förrut. Så mycket ansvar som plötligt har blivit mitt är mer än jag någonsin anat. Så oförstående som jag känner mig ibland får mig att känna mig dum.

På vissa håll förbättrar jag mig och det blir otroliga resultat. Andra sjunker jag lägre än vad som känns möjligt. Varför kan inte allt bara lösa sig snabbt och smidigit? Känns som om alla tabbar som jag gör blir förstorade tio gånger om. Medan mina framgångar rinner ut i sanden.

Känns som om jag tar hand om alla andra mer än mig själv. Det är nästan så att jag tillslut tar på mig deras problem och får dem att bli mina egna. Tror att det är för att jag att vill så gärna hjälpa. Så gärna finnas till hands. Men ni gör det inte lätt för mig. Ofta blir det mottugg direkt innan jag hittar den ömmande punkten. Ofta tar det tid och jag får stå ut med mycket. Och när svaret ibland är funnet, är det ofta för sent. Då har jag redan hunnit bli sårad. Men det är inget som man ser. Det är sånt jag håller inom mig. Tusentals tankar och funderingar som surrar runt. Finns det någon som ser mig? Någon som lyssnar till mig? Någon som förstår mig? Allt det här gör mig trött, och undrar vad det är jag givit mig in på då man bara ger och ger men får ytterst lite tillbaka. Som tur var är jag inte den som ger upp. Jag finns alltid där när någon behöver mig. Hoppas bara att någon kan finnas till för mig när jag behöver det i framtiden.