Student.se

Det är en sak som jag inte vill uppleva igen. Men nu är man hemma igen efter att ha fått vara på sjukhus i två och en halv vecka. Säger bara UNDERBART!! De saker som jag fått uppleva under dessa veckor vill jag inte gör igen.

Nu ska jag sätta mig på altanen med en kopp te och njuta av att vara hemma... =)

Oj, länge sen man skrev dagbok här märker jag. De senaste månaderna har det hänt mkt men samtidigt inte så mkt. Har sökt kurser till hösten, så om man kommer in så ska man börja plugga igen, dock inte i Borås. Hoppas mest på att jag kommer in i Lund, men har inget emot att plugga i Halmstad heller. Sen hoppas jag att jag blir frisk så att jag kan plugga i höst med.

Ska läggas in på Karolinska på onsdags för att jag ska opereras i huvudet på torsdagen. Är väldigt nervös, men det kommer att gå bra.

Så nu har man fixat knäck... =) Mumma, men denna gång så la jag i finhackad syltad ingefära och det blev riktigt riktigt gott alltså... knäck och ingefära passade väldigt bra ihop... =) Har provat på lite nya smaksättningar de senaste dagarna, igår gjorde jag varm choklad på mörkchoklad, kanelstång, kardemumma kärnor och en pirripirri. Låter kanske inte gott, men ja.. de smakerna passade väldigt bra ihop de med... =) tusan va kul det är att prova fram lite nya smaker... =)

22.24: Då har man firat sin födelsedag genom att jobbat väldigt länge och har ätit tre olika sorters tårtor. Känner mig proppmätt och har ingen lust att äta tårta mer... haha Fina presenter fick man med, det tackar jag så mkt för... =D

I morgon ska jag hämta min nya bil... glad Det är en fin födelesdagspresent till mig själv hehe Nej nu ska jag nog gå och lägga mig, mkt arbete som väntar på mig...

Kände att det var dags sälja min lilla skruttis... den gick igenom besiktningen efter att man har fått fixa en massa saker. Fick ett bra pris för skruttisen, så nu ska man istället köra runt i en Ford Fiesta av årsmodellen 2002. Liten bil, men så fin... glad

Ibland kan jag inte förstå varför man blir behandlad på detta sätt. Man visar att man bryr sig, hjälper till så gott man kan, ställer upp i vått och torrt... men vad händer? man blir huggen i ryggen hela tiden... man blir spottad i ansiktet. Man får höra "Du är bara en invandrare" Men vaddå invandrare? Jag är född här, jag har bott hela mitt liv här... visst jag är andra generations invandrare, men varför kasta det i ansiktet på mig? Jag är inte mindre värd för det. Jag är en människa, en människa med en massa känslor. Bryr mig mer om andra än mig själv.

Är hemma i Sverige igen, kom hem i torsdags. Hände några saker som gjorde att jag var att jag var tvungen att komma hem igen. Men besviken för det är jag icke, ca 2 månaders semester är inte så dåligt ändå. Blev lite rastlös ibland när jag hade inget att göra, men oj vilka upplevelser jag har upplevt, vilka platser jag har fått se. Jag är förändrad som person, de saker som jag en gång tyckte var viktigt för mig och kunde inte leva utan... trodde jag... är inte så viktigt längre. Men jag är glad att jag är hemma nu... efter mkt krångel på flygplatsen i Dehli...

I morgon galler det, i morgon ska jag aka till yogacentret och spendera 2 manader... 2 manader utan dator, tv, nintendo. Men mobilen har jag med mig... hehe lite kontakt med omvarlden maste jag ha. Men tva manader kommer att ga fort, hoppas jag. har en massa bocker med mig i alla fall som jag kan lasa nar jag har inget att gora.. kommer inte kunna prata med sa manga dar eftersom de flesta pratar hindi och jag kan inte hindi... sa det kommer att bli en utmaning. Yoga kommer man ju att forsta anda for att han kommer att visa en massa. Men jag ar valdigt nervos anda infor detta.

Sa nu har man fatt upplevea monsunregnet... jaklar va det regnar.. och da menar jag inte bara nagra droppar.. utan att man satter pa kranen ordentligt.. det bara forsar ner vatten och man bli dyblot pa tva roda sekunder. Skulle ivag och kolla pa Maria krykan som ligger i Mumbai, en viktig kryka for oss katoliker och nar vi gick fran bilen sa borjade det regna... mitt paraply gick sonder sa jag gick utan parably och var totalt dyblot... haha nunnorna som jag gick med tyckte synd om mig, men det var lite svart att ga under deras paraply for att de var sa korta...

Klockan ar just 15.46 och temperaturen ar 41,6 grader. Men helt underbart! =) Njuter som bara den att jag ar antligen har. Bor hos mina fastrar for tillfallet men ska nasta vecka vidare till yogacentret. Har akt runt har i Jodhpur och tittat pa slottet, fortet, den bla staden med mera... =) Fatt se vad for saker min farfar bygge nar han levde... det ar helt otroligt alltsa. Kanns som att ett tomrum inom mig har antligen fyllts, kanner mig hel... en helt otrolig kansla...