Student.se

Ja vad ska man säga, julen var en katastrof som slutade bra trotts allt. Fast det gällde inte riktigt mig, känner mig lite utanför. Jag blir arg så fort jag tänker på vissa människor så jag har ingen lust att träffa dem. Vad är det som får en att få sånna känslor för en människa en sån ilska som inte kan bedövas av fina ord o låga löften. Hur kan folk sitta o ljuga för dig och vara intresserade sen bli helt ointresserade? Är det bara för att nån jävel tycker synd om mig, om det nu skulle vara så så kan fan den personen slänga sig i väggen. Allt jag behöver just nu är en riktig vän en som man kan lita på inte någon virtuell vän som endast är en hallucination som skapas av ditt behov.

Jag har sån lust att sitta hemma och bara sova bort nyår, känner inte att jag är mig själv just nu. Har blivit en mörk aura runt mig som inte försvinner så lätt, det fattas nått i mitt liv och jag tror jag vet vad det är men det är inget som jag inte kan ändra på men det är mer än livsfråga. Varför flyr jag undan mina största problem?? Känner mig väldigt ytlig nu men jag har tappat min självkänsla och känner inte att jag duger till någon som vill ha mig. Även att det tydligen finns folk som vill ha mig men jag personligen nås aldrig av dessa strålar. Är jag dum i huvet eller??? Jag kanske skulle ta en time out o fundra lite vad jag kan göra för att få mig själv att funka lite mer normalt och inte vara full av mörker.