Student.se

Så sjukt vad en text kan göra med ditt lilla huvud...

Even though you wish it weren't this way, you can't help who you like. You're being drawn to someone inappropriate for you. But is it worth it?

Hela helgen började redan på torsdagen då vi hade Ettesittning för våra nya nolloer som blev ettor, vad glada de var för det. En kanonfylla som vanligt när det är sittning och kårkväll där efter, fast fyllan byggdes på vitt vin, shotts och öhl...vilket snabbt fick botas på fredagsmorgonen med nya öhl på bussen till bonna. Det var en väldigt speciell känsla att komma tillbaka till bonna och nu då som en SeXmästerist, man var ingen n00b längre. Fyllan byggdes på som vanligt till en kanongräns, hahah, som en liten aspjävel sjöng

"En ubåtsamiral en ubåtsamiral de är en man med jätte törst,

Vad ska man göra när huvet bara bultar av en oförsonligt massa problem och helt plötsligt så börjar stressen och de tunga emotionerna kommer över en. Varför känner man så och hur kommer det sig att när något börjar bra så får det en robust vändning av ett tomt pistolskott... Jag känner mig inte hemma hemma längre vill nog inte bo här så länge till känner att jag vill till en större stad kanske malmö.....vill inte hålla på att härja och skada andra människor.

Ja då sitter man uppe ytterligare en kväll utan att kunna sova, skriva lite här kan ju tömma huvet lite...

Jag har då stött på ett problem och du som läser tittar på den första bilden som är bifogad till detta inlägget så förstår ni varför...jag har försökt att tolka den bilden jätte länge men jag har kommit i en återvändsgränd tror jag. Kan det vara så att bilden speglar en konstnär som är schizofren eller kan det vara så att bilden speglar en person vars psykofobi visas i denna bilden, alltså den innersta fobin eller rädslan man har.

Då sitter man här sista veckan på VT 2007 och väntar på att få försvara sin första 5p uppsats som kommer ske på torsdag. Känns lite skummt att få försvara sitt arbete framför folk som förmodligen inte ens har läst den men men skolan i ett nötskal. Fast vad har jag att klaga på jag ska ju vara en (duktig pojk) och ta 10p i sommar här i karlskrona.

Vad ska man säga, RIP Sjöslaget 2007...det var mycket kul under helgens aktiviteter även att jag lyckades bränna mig i ansiktet på fredagen eftersom jag låg i bungyrunnen hela dan nästan... Det enda som var lite tråkigt under helgen var att vissa människor som absolut inte ska ta kommandot eftersom de inte klara av det tar det och lyckas göra människor så arga att de inte vill jobba mer...detta är ju inte så jäkla kul.

Vart kommer de falska indikationerna ifrån att man tror att någon tycker om dig? Det känns inte speciellt kognitivt och det är absolut inget rationellt känns mer som en befängd känsla av tomhet och saknad av att kunna älska någon och när den känslan stannade kvar i en glaskupa som man efter många om och men tog sig ur...så vet man inte riktigt hur man ska kunna ta sig in eftersom man har inte en aning om hur man hamnade där från första början.

All the world I've seen before me passing by

Känns som att man har kommit på hur det kommer sig att folk har en bias för saker och ting.

Vad är det som får en att börja sätta sig ner och läsa en bok och sen när man har kommit en väg in i boken så får man plötsligt ett raseriutbrott utan dess nåde... Det känns precis som att detet innom en får ett utlopp och man stänger in sig så att man inte kommer i närheten av andra människor, väggarna är hårda golvet är mjukt boken är sönder...detta känns inte sådär bra och allt detta bara för att jag inte förstod den lilla meningen som jag läste i boken..... Varför blir man arg och frustrerad när man inte förstår det som står i boken när man tycker det blir för invecklat men man vet att m

Helt sjukt hur en person som säger en dag att hon tycker om dig sjukt mycket nästa dag bara kan vända med vinden och gå till nästa.

Ja vad ska man säga, julen var en katastrof som slutade bra trotts allt. Fast det gällde inte riktigt mig, känner mig lite utanför. Jag blir arg så fort jag tänker på vissa människor så jag har ingen lust att träffa dem. Vad är det som får en att få sånna känslor för en människa en sån ilska som inte kan bedövas av fina ord o låga löften. Hur kan folk sitta o ljuga för dig och vara intresserade sen bli helt ointresserade? Är det bara för att nån jävel tycker synd om mig, om det nu skulle vara så så kan fan den personen slänga sig i väggen.