Suck ... Jag skulle ha sovit för länge sedan. Men huvudet är fullt av saker. Saker som gör sig påminda när jag försöker trycka ner dem. Trycka undan dem. Inte glömma, det vill jag inte. Men inte bli påmind varje vaken stund.

Krångel. Fan. Jag ville ju ha enkelhet. Jag trodde det var det jag hade hittat. Men nu är saker rörigare än de varit på länge. Jag lyckas då alltid sno in mig i krångligheter.

Men tiden går. Kvällen är sen. Snart har en dag till gått. Och när några till har förflutit har jag nog fått perspektiv på saker. Då kanske saker sjunker undan, lägger sig längre ner i minnet. Och annat kan få ta plats i mitt huvud under dygnets vakna timmar.

Jag hoppas att framtiden inte är lika krånglig som nuet är.