Student.se

längtat efter en mjuk säng och lagad mat. kom hem, åt den där förbannat efterlängtade potatisen, vilade i min breda mjuka säng.. och sen började jag tycka illa om mig själv för mitt dåliga omdöme.. hur kunde jag inbilla mig att jag saknade det här så mkt?? nä, livet ute på evropas vägar va underbart, saknar det mycket..

• det ösregnar och är strålande sol utanför ser jag.

• va på en arbetsintervju igår. de hade tappat bort mitt cv och ställde om samma frågor flera gånger. de avslutade det hela med att informera om att det var ett "väldigt tryck av sökande till jobbet" och att det kunde dröja innan de hör av sig. bådar inte så gott anar jag.. haha.

• känns riktigt vrickat att det redan är nästan slutet av juni! terminen har gott segt i sig ibland men datumen har rullat på i en väldig hastighet. haft roligt och jobbigt.

seg dimma av ingenting. rör mig bland er andra men alldeles vid sidan av. kommer aldrig till min rätt. syns fel och hörs inte. tomt i mig, efter det som var, på många sätt. oändligt många tankar på omöjligheterna. svåra, enstaka, på möjligheterna. värker av all längtan. sliter av oro och förtvivlan... du, och livet, fattas mig.

funktioner, planck, logik, kapacitet, rörelsemängd, hur länge kan du stå på vatten, ingen potentiell energi, förståelse, vågfunktion, förklara ingenting, sinuskurva, ljusets massa, allt är fjädrar, beräkna flykthastigheten.....det e bara att tacka för att du gör allt helt varmt i huvet och pirrigt i bröstet när det mesta kommer att handla om fysikaliska principer.

jag tror att gud är ett fenomen som vi människor skapat och inte tvärtom. vi bär alla på samma känsla av ett oförstående inför detta liv. varför har vi den ofantliga innersta drivkraften till liv, att vi ska finnas, överleva och leva vidare...tom. efter vår död? vi vet inget mer än det vi kan formulera i vårt medvetande. vi pratar med ord vi har stavat till. går på de vägar vi byggt. tror på det vi kan tänka. jag tror att på något större. något så stort att vårt medvetande och hjärna inte räcker till.

nu kan jag upptäcka vår sköna värld på ett helt nytt sätt, jag har införskaffat glasögon och känner mig genast mkt klokare..tills jag började på tal 6.11b. paniken växte, kröp i benen. gick 14 varv i lägenheten. åt massa godis-inbillade mig att det va sockerberoendet det berodde på-inte bristande intelligens.men icke.det e verkligen totalkört.

mot alla odds...lite skrämmande...gäller att jag inte fortsätter i samma anda...fast utan o klara det...!

det låter fenomenalt..låter som ett program gjort för mig..man läser filosofi o neuropsykologi (som jag tror mig älska)..men så kommer den tråkiga följdfrågan; va blir man av det då? varför måste man hela tiden bli nått!!!e så trött på det. vill göra nåt kul..fast det e klart..ett jobb skulle väl sitta fint i den osäkra framtiden..

lite jobbigt va fort man kan ändra humör ibland...jaja.. haft en bra helg.bra.det behövdes..dela lite tid med roliga människor! missade tyvärr en kär väns spelning där hemma, han spelade bla en låt som han skrivit till mig (mkt smickrad..) hade velat se. jag har inhandlat ny proviant..jag tycker alltid det känns lite lyxigt o öppna kyskåpet o mötas av halvfulla hyllor...magiskt! saknar sthlm lite idag...känns som en perfekt dag för o gå runt i gamla stan o drömma...fast te o film e inte illa det heller..!

idag känns allt jobbigt. vissa dar går det inte o göra nått åt. det e bara nått som förstör. som om det sitter en vass snara runt halsen, hårt åtdragen... har kontrollskrivning i analysen imorn. jag ligger hela kursen efter i princip. vet inte hur det hände, det fick ju inte hända. det konstigaste är att det inte riktigt påverkar mig..känns menlöst allting bara.

blir besviken på människor..blir så lessen när de gör mig besviken, man känner sig dum och lurad när man en gång trott så mkt om de. var e alla varma glada människor som gärna delar med sig av vad de känner och tänker?