Student.se

(Jag råkar bara vara en underbar människa!)

Nu är jag typ en av Sthlms lugnaste människor. PMSen har gått över för denna gång, guuud så jag avskyr hormoner ibland. Tur att vi har dem i vissa fall, men i andra... då kunde man lika gärna vara vara utan dem.

Jag mår bra igen och känner mig lugn, sansad och någorlunda harmonisk. Är man känslomänniska så är man, men just nu är jag för trött för att orka vara annat än lugn.

Haft en rätt bra dag också,m förutom att jag känner mej lite fjuuuuuseeeeen

Gud så jag saknar tomtom. Det var länge sen vi pratade nu...

har börjat tänka tillbaka på en del saker... En del människor.

Mr P känner jag verkligen att jag inte orkar träffa just nu... Det är för jobbigt, o det får mig bara att tänka på alla saker som inte står rätt till i livet.

O så J... Saknar en del saker med människan... Har kommit på mig själv med att sitta på bussen och tänka tillbaka o faktiskt mysa vid vissa tankar. Kanske för att det fortfarande värmer, vad vet jag.

Har tänkt mycket på min första kärlek okså... Saknar den tiden. Har aldrig någonsin upplevt det jag upplevde med honom... Det var verkligen äkta kärlek. Egentligen är det väl den känslan jag saknar, därför tänker jag på vissa människor.

Just nu saknar jag svunna tider... Känner mig vemodig stundtals, kanske mest beroende av de långa resorna, får tid att tänka då. Ibland undrar jag om inte barndomen, hur jäklig den kan tyckas vara, tonårstiden, hur hemsk den än kan tyckas vara, är den tid i våra liv när vi borde vara som mest tacksamma för att vi har... livet leker nu, absolut, men för tio år sen visste inte jag mycket om världen... Tror många håller med mig om att man ibland kan sakna naiviteten...

En av lärarassistenterna stötte på mig idag moahaha. Han var rätt söt. Inte för att jag tänker göra något med det, men det var lite kul. :P

O jag har ÄNTLIGEN träffat min gamla lärare, jisses vad glaaaad jag är att vi har honom!!! Han är SUVERÄN på att vara lärare. Sen att han ser bra ut är ju inte heller någon nackdel hahaha! näää, men skämt åsido så är han grym och det var lite kul, att jag kom en halvtimme sent, går in (finklädd ska tilläggas, detta har jag fått äta upp av di) har tydligen sedan mage att gå fram till läraren och ska visa genom en ursäkt att fint folk kommer SIST, vilket jag ju gjorde hahhaa. Okej man måste varit där.

Men läraren hade känt igen mig, men inte kunnat placera mig, förrän på lunchen (där ser du, paus från tänkandet frigör lösningarna du söker) och vi möttes framför den vita tavlan (efter att jag kommit sen även efter lunchen(!) efter genomgången och då sa han att han kände igen mig och vad kul att jag var tillbaka blablabla. När jag vet att jag aldrig mer ska plugga ämnen där han kan vara min lärare, så ska jag nog skriva ett tackmail eller nåt, tala om för honom vilken fantastisk lärare han är, vilken fantastisk pedagogik han använder, att han lyssnar och bryr sig om studenterna, att han gör ett bra jobb helt enkelt. Skulle jag skicka ett sånt mail nu, eller innan jag slutat studera, skulle det antagligen bara misstolkas. :)

Jag är skrivglad idag, men nu är klockan mycket för den utpumpade fröken Madeleine, dags att gå o lägga mig.

Adjö och kramar till er i Sthlmsnatten!