Student.se

När man är sjuk ser man alltför ofta en massa dåliga filmer, men jag måste säga att Mercenary for Justice tar priset. Det hela börjar med att Seagal är ute i krig när hans kamrat blir skjuten. Redan när Seggan håller om den döende kamraten i ett försök till en dramatisk scen anar man oråd. Replikerna kommer verkligen med noll inlevelse och musiken i sig är så malplacerad att man mår dåligt ”Oroa dig inte, jag ska ta dig hem med den där helikoptern till varje pris” säger Seggan med sitt stoneface. Därefter släpar han på den döda kamraten mot helikoptern genom ett rörigt sammanklippt krigsfält. Några meter från landingspunkten lägger han dock ned sin vän vid ett stenrös och några korrupta jäklar dyker upp. Den döda kamraten ligger kvar och resterande karaktärer åker med. Efter otaliga, dåliga och ihophaffsade kalkonklipp med kidnappning, bankrån, utpressning och lama fightingscener slutar äntligen filmen. Först då har kamratens kropp magiskt kommit hem för att jordfästas och detta visas med världens sämsta crossoverfade-effekter blandat med flashbacks och amerikanska fanor.

Ve o ve, Faunt Le Roys regi får vilken independentfilmskapare som helst att framstå som genialisk i jämförelse detta intetsägande verk. Fast besvikelsen ligger dock mest i att när det kommer till Seagal så förväntar man sig roundkicks och härligt dålig b-action. Här får man inget av det, inte en droppe. Det hela kan ju kanske bero på att Seagal är för gammal (och lider av benskörhet?) för att leverera sina klassiska sparkar. Men vad hände? Var budgeten så dålig? Vara alla trötta och orkade inte bry sig om att ens orka försöka? (merparten av skådespelarna joggar i varje spring-för-livet-scen samt rättar till tröjor och hår under olämpliga situationer). Men vad vet jag? Enda jag vet är att ska man se en film med seggan bör den ha några år på nacken.