Student.se

det är semestertider och en bra chans att försöka hitta den där formen som tappades bort någon gång under senhösten. löpning fyra gånger i veckan eller så hade jag nog tänkt mig, men när jag vaknade upp för tredje dagen i rad med halsont såg det lite mörkt ut. och så den där isande känslan i luftrören förstås. har jag haft astma hela livet? nja, jag kände förvisso samma symptom när jag sprang runt som en liten knatte på en fotbollsplan utanför linköping för 14 år sedan, men astman upptäcktes först för två år sedan.

jag minns det som igår. rätt otroligt egentligen hur gamla minnen kan spöka ibland. vi var på ett fotbollsläger med knattelaget och min bäste vän klagade på att mina armbågar var i vägen när jag för en gångs skull vann en löpduell mot honom. ja, så kan det nog vara om man är tre äpplen hög, tänkte jag surt.

han var något så ovanligt som en vettig southampton-supporter. en av två vettiga sådana som jag fört en live-konversation med. den tredje var helt otrolig. genomtrevlig ända tills han fick veta vilket engelsk lag som befann och befinner sig närmast mitt hjärta. pompey, sade jag, i support pompey. killen tittade på mig som om han hade sett ett ufo. han hade kommit ända från england för att se en träningsmatch mot elfsborg och där stod han på rådhusterrassen och visste varken ut eller in. nog borde det ha varit tvärtom egentligen. hans näsa var verkligen inte av denna värld. sådana saker brukar göras i gummi, ha ett resårband fäst vid bägge sidorna och kallas för lösnäsa.

regn över borås. hört den förut? jag kan inte hjälpa det, men jag älskar de här regniga dagarna (om man nu inte ska iväg på en shoppingrunda eller stå i kö till något uteställe i 45 minuter förstås...). jag bara måste ut. för mig är det lycka att löpa på den där smala och blöta stigen längs med järnvägen. den isande känslan i luftrören var borta och allt var bara underbart (ok, jag romantiserar lite väl mycket över löpning och regn just nu).

skum... en halvtaskig försvenskning av portsmouth-fansens benämning av grannarna från coca cola-ligan. bägge klubbarna spelade i premier league för några år sedan. pompey är kvar, men inte southampton. "don't drink any coke after the summer" hade en kvick och förutseende forumskribent skrivit och fortsatt med "because there will be scum in it".

grannens lama svar var en uppblåsbar rullskridsko. de kallar pompey för skates. lite humor har de nog trots allt, men det behöver de nog ha också. jag vet precis hur det känns att vara lillebror i andraligan.

det finns två rejäla uppförsbackar upp från kypesjön. jag sprang nerför den ena och uppför den andra. den är både brant och lång. det tar nästan lika lång tid att ta sig uppför den som det tar för tvättmaskinen att ta sig igenom en centrifugminut. sisådär fyra minuter och 45 sekunder, men det beror ju helt och hållet på hur fort man springer (vid sådana här lätt tvetydiga meningar brukar min kompis och ex-kursare jens fråga om jag syftar på centrifugminuten eller tiden det tar att springa uppför backen. så jag skriver det nu med en gång, jens, att centrifugminuten är oberoende av löphastigheten. det är det som är det naiva i mitt resonemang).

läser du fortfarande? då måste jag påpeka att jag har njutit av att se robin söderling stå upp mot rafael nadal spelmässigt, men framförallt mentalt. den stackars spanjoren visste knappt vad han skulle ta sig till när robin mentalt ägde banan. robin spelar ungefär som jag hade velat spela om jag hade fortsatt med tennisen. slå hårt och ännu hårdare.

till sist, apropå skates, måste jag erkänna att jag ännu inte åkt rollerblades/inlines/rullskridskor ännu i år.

fotnot: naiva bayesianska spamfilter bygger på bayes teorem. det naiva med filtrena är att de förutsätter att e-brevens attributvärden är oberoende av varandra, vilket inte nödvändigtvis måste vara sant.