Söndag i dag... Den dag i veckan som alltid ger mig ångest, alltid, oavsett om jag borde ha det eller inte. Idag är det allt som spökar, sommaren, pengar, tentor, allt. Det finns ingenting som kan få mig att sluta tänka på det. Faktum är att jag har verkligen lust att gråta, jag vill verkligen gråta, men det kommer inte, jag har en känsla av att det kommer när jag ska gå och lägga mig ikväll. Ibland händer det att jag gråter mig till sömns, visserligen somnar jag med en sjusärdeles huvudvärk, men jag vaknar inte med den. Fast jag hoppas att jag får åka till Gbg och plugga, det vore bra, då får jag pengar från CSN och kan klara mig i sommar på att jobba extra på Folkbladet, om jag hinner, beror ju på när föreläsningarna ligger isåfall. Jag borde inte prata om det här, för jag mår bara ännu sämre, så här mådde jag förra sommaren också, jag mår verkligen dåligt av att ha en oviss framtid, jag har sökt sommarjobb, det har jag, men det är inte lätt att få, när man inte har så mycket erfarenhet som man kunde önska att man hade.

Jag försöker verkligen att inte klaga inför andra, men det är jobbigt, det är det. Ingen verkar hellre förstå eftersom de inte vill lyssna, bara avfärdar det som ingenting. Men det är någonting! Det är verkligen någonting och jag menar, jag finns också! jag behöver också få känna att folk bryr sig om mig och inte bara ger uppmärksamhet åt någon som inte förtjänar det! För hon gör det inte, hon förtjänar det inte! Jag sliter som ett djur för att klara mig för att få saker och ting att gå ihop och vad gör hon?! Ingenting! Ingenting alls! Jag får aldrig något erkännande, aldrig, bara en massa skäll för att jag inte är överseende! Varför ska jag ha det?! När ingen annan har överseende för hur jag mår, och hur dåligt jag mår!? Fattar inte ni att jag mår dåligt?! Att jag kämpar för att inte skrika ut min ilska, kämpar med skolan, kämpar att kunna leva, kämpar för att kunna få känna lite lättnad någon gång, vilket jag aldrig gör! Det är alltid någonting! Alltid alltid alltid! Antingen är det den eller den personen, eller så är det den tentan, eller den uppsatsen, eller den deadlinen eller ditten eller datten! Eller så är det väl helt enkelt så att ingen bryr sig om mig och att jag gör allt detta i onödan. Ingen bryr sig om att jag större delen av dagarna går med ett tryck över bröstet och känner mig spyfärdig, gråtfärdig! Jag hatar det! Och ingen bryr sig om mig!!! Ingen!

Folk vill veta hur jag mår. Ja ta för er bara. Gotta er ni, ni verkar ju älska det.