Tant på bussen
Tanten satte sig nästan på min väska. Hade hon gjort det om jag inte hann flytta den? Det var nära att hon gjorde det. Vad säger man om någon sätter sig på ens väska? ”Ursäkta mig, men måste du ha så bråttom med att placera ditt feta arsle på ett bussäte att jag inte ens ska hinna få undan mina saker?” Det är väl klart att man sätter väskan på sätet bredvid om det är tomt. Det gör alla. Man flyttar det om någon kommer. Men om man inte hinner det, hade hon blivit sur då? Tanten var klädd i en svart, halvlång kappa. Hon hade en mörkblå sjal med ljusare blå mönster knuten runt huvudet. Svarta långbyxor och bruna skor med rosa palmer på. På vänsterhandens tumme, pek- och långfinger hade hon mörka nikotinfläckar. Nästan bruna. Hon tog upp ett paket tobak och rullade en cigarett. Två papper behövde till den, så tjock gjorde hon den. Sedan satt hon med tändaren i beredskap. Hon skulle säkert till att tända den så fort hon kommit av bussen. Hon satt nästan uppe i knät på mig. Jag satt tryckt mot fönsterrutan och ändå hade hon svårt för att få ner handen i fickan där bredvid mig. Jag är i vägen. Men jag kunde inte flytta längre bort. Tanten måste ha en massa plats över på sin andra sida. Så stor är hon inte. Bara en liten tant med nikotinfläckade fingrar och väldigt fel skor.
- Faias blogg
- logga in eller registrera dig för att kunna kommentera