Student.se

Jag hatar verkligen det här. Jag ska upp tidigt imorgon och har en heldag i skolan som väntar, jag är sömnig, men kan ändå inte somna. Det är alltid samma tanke som återkommer, eller mer sant, alltid finns hos mig. Så länge jag har håller mig sysselsätt går det rätt så bra, men jag gjorde misstaget inatt att stanna upp. Jäklar.

Då var man tillbaka på ruta ett, eller kanske inte riktigt, men bra nära ändå. Jag vet inte varför jag fortfarande lever i en drömvärld, bygger enorma luftslott och hoppas på att det omöjliga ska inträffa. Jag antar att jag lever på hoppet. Om man nu kan kalla det här för liv.

Jag är väldigt bra på att analysera mitt eget liv, komma på konspirationsteorier som förklarar allt möjligt, men vad hjälper detta? Ingenting är vad det ser ut att vara. Frågan är väl hur länge jag orkar låtsas. Jag kan få ett slut på det, men jag vill inte, får då har jag verkligen gett upp allt. Önskar ibland att jag inte var så envis. Hur tusan hamnade jag i den här situationen? Kan inte karma vara på min sida igen? Snälla!!