Student.se

Idag fick jag bara en känsla av att mitt liv passerade revy i snabbare takt än en vanlig dag...vet inte varför...men det fick mig iaf att inse att jag aldrig fångar dagen dvs att jag sällan stannar upp å lever i nuet. jag lever ständigt i dåtid eller framtid..visst kan även jag njuta av stunden men mina tankar ligger ofta ett steg före i tid...vad ska/måste jag göra sen, hur ser morgondagens planer ut etc..detta är tankar som ständigt fyller mitt liv. beror detta på att vi/jag ända sedan barnsben blivit inprentad med att de mesta vi gör..gör vi för framtiden...?...Vi går i skolan å lär oss kunskaper som vi behöver för framtiden..det mesta vi gör i vårt liv gör vi för framtida behov...varför är det inte lika viktigt att lära sig att leva i nuet dvs att fånga dagen? Min egen åsikt är att framtida tankar oftast är förknippade med oro..oro inför pensionen, försäkra huset/bilen/livet ifall det skulle hända nåt etc....Visst kan våra tankar inför framtiden även präglas av längtan..Varför kan man inte bara få leva i nuet...framtiden vet vi ju ändå ingenting om den kan vi ju bara sia...om jag sj skulle leva mer i nuet skulle jag slippa tänka på allt bra som jag "varit med om" efteråt...å ist njuta av det när det väl händer... att leva livet nu.... å inte tänka då lr sen måste vara sundare för själen..jag vet inte..jag bara spekulerar... :P