Student.se

Ja, gott folk vad ska jag säga? Kom precis hem från Corona och har fått en hel del nya intryck. På det stora hela var det en kul kväll som bjöd på en hel del överraskningar. (Upptäckte precis att jag gillar uttrycket "en hel del". :p)

Kvällen började rätt så soft hos en fadder i mitt område. Stämningen var hög och ljudnivån överröstade den rätt så kassa musiken. Allehanda idioter stötte på mig (herregud jag förtjänar nånting bättre än det patrasket). Har som tur var hittat en kompis som räddar mig ur pinsamma situationer. Thank God!

Sedan var det utgång som gällde. Det är nästan lite pinsamt, att fastän jag bott i Umeå i ett år, aldrig har gått ut här (jag räknar inte den gången jag jobbade på NH).

Mina intryck därifrån är att jag tycker att det är lite synd att en del måste dricka så himla mycket för att ha skoj. Och varför ta med sig drickat ut på dansgolvet? Snälla nån, det är ju bara en tidsfråga innan någon har fått det över sig. Jag vet då ingen som skulle vilja köpa parfym som luktar öl, yuck. Tror jag måste ta en dusch innan jag lägger mig bara för det.. Sen kan man ju fråga sig varför alla killar blickar neråt när de dansar 2 cm ifrån en. Mina ögon sitter inte vid mina bröst eller höfter, dudes!

Musiken var inte så bra från början, men det tog sig. På slutet spelade de min favorit just nu Timbaland och Nelly Furtado. Den tjejen sjunger om mitt liv (nästan lite kusligt). Man kan väl lugnt påstå att jag tog ut svängarna lite (kändes som om Nelly flugit i mig) och tydligen var det någon som gillade det lite extra. En kompis gav honom namnet "Nigeria" och han kommer antagligen reta mig ett bra tag framöver för det. Jag vet inte vad det är med mig och utlänningar/invandrare (kan lägga till att de nästan alltid är 7-8 år äldre än mig oxå). Jag har absolut ingenting emot dom. Tvärtom är det ju bara i dom jag förälskat mig i av någon underlig anledning. Älskar ju den ena fortfarande, trots allt som hänt.

Jag vet efter 2 sek om något känns rätt. Jag vet hur det känns (saknar det) och kan ju säga att man finner inte sitt livs kärlek på krogen. För mig är det allt eller inget. Jag är hellre ensam än tillsammans med någon bara för sakens skull. Jag kan inte ljuga, vill inte ljuga, bara känna den där härliga känslan när allt faller på plats. Det har hänt förut (åtminstone från min sida) men var alltför kortvarigt. Kommer ju snart börja gråta om jag fortsätter så här..

Näe, har föreläsning imorgon och ligger fortfarande 3 kapitel efter i läsingen. Jag tror jag ska skippa brännbollen imorgon på nollningen, och ta det lite lugnt i stället (dvs. komma ikapp med läsandet). Har ju trots allt varit med på allt annat hittills.

Tatti folket!