Tankar en regning dag i Borås.
Har ni någon gång känt att orden bara vill sippra ut från din mun, mellan dina läppar. Smaka på underbara ord, eller möjligtvis inte alls lika underbara. Men på något sätt stoppas de, precis på din tunga. De ligger där, och sedan tynar de bort, för att efter ett tag återuppstå på tin tunga. Hur svårt kan det vara att få de ur sig...? Rädslan av att de inte kommer gehör, eller att människan som man vill yttra sig till inte alls vill höra orden man så gärna vill få ur sig, skrämmer. Det är som en spärr, man vet att det finns en liten risk i det hela. Man vill få gehör, man vill få samma sak tillbaka. Vad det än gäller. Svaret kommer man aldrig få om man inte yttrar orden, man måste ta sig förbi spärren. HUr tar man sig förbi spärren?
Tredje gången gillt.
- Eminuss blogg
- logga in eller registrera dig för att kunna kommentera