Student.se

Tiden bara rinner iväg...minuter, timmar, dagar, veckor förflyter...alldeles för fort. Det känns så konstigt...så konstgjort...inte normalt . Det vanliga är ju att man är mamma på heltid...men efter en separation där båda föräldrarna tar lika mycket ansvar för barnen... blir man helt plötsligt mamma på "halvtid". Har inte hunnit vänja mig än. När det börjar närma sig dagen då barnen ska åka till sin pappa...infinner sig en något annorlunda känsla inom mig...nedstämdheten infinner sig. Känner många separerade föräldrar som njuter av att vara "barnlediga" när det inte är deras vecka...men jag kan inte förstå hur man kan känna så. Helst av allt skulle jag vilja finnas till hands för mina barn heltid...jag vill se, känna och lukta på dem, umgås med dem..alltid...inte bara halvtid.Men så länge barnen mår bra...mår jag också bra...lr gör jag verkligen det? Man kanske vänjer sig...:( Thess