Student.se

Glasbitar i fötterna och eländiga skrapsår till trots, det var värt det. Har petat ut fyra glasbitar igår, men är rädd att det sitter tre till kvar. Men jag vill inte skära i mina fötter med de verktyg som står till buds här hemma. Aj aj aj. Ska aldrig mer gå barfota på Krischan. Ska helt enkelt försöka att inte tappa bort mina skor i poolen. Eller ha nån märklig brottningsmatch och skrapa upp mina knän. De är inte vackra de heller. Fast något värre än mina fötter i söndagsmorse har jag inte sett på länge. Det var verkligen inget man ville vakna till. Och denna smärta! Men nu har jag klagat nog. Som sagt var festen, eller rättare sagt fylleslaget, värt det. Turen till Rom var härlig. Sången var underbar, Paradiset ljuvligt. (Ok, jag kanske tar i liiite, men vad fan.) Det var som sagt ett sjöslag, vi praktiskt taget vadade i sprit. (Jag halkade i det åtminstone, flera gånger. En ner från en stol.) Alla är vi fallna änglar efter det här. Kanonfulla redan vid nio, och inte bara vi, utan alla. Sen var det lekar, mat och sång. För oss i det vinnande folkslaget var det sedan en tripp till paradiset. Huvudrätten glömde vi bort, det fanns så mycket annat att göra. Dricka mer sprit och bada i poolen. Eller plaskdammen, vilket man nu föredrar. Hårdhänt badande dock. Säg aldrig till någon du inte känner att du är slav, bara ett tips. Men det läker igen, och jag vill ha fler fylleslag.