Student.se

Känns skönt att vara hemma nu. Inte så många i det här huset kvar, har ingen större koll på nedervåningen, men här på övervåningen är det bara jag o två tjejer till kvar. Jag älskar min familj, men jag hatar dem också, fast inte lika mycket som jag hatar mig själv. Jag har fortfarande en mycket lång väg kvar tills jag är där jag borde vara. Mobbningen i grundskolan bröt ner mig ordentligt. Den gjorde mig psykiskt illa och fysiskt. Jag har inget minne av hur jag klarade mig igenom de åren, men det har satt sina spår.

I många år avskydde jag min hårfärg, jag har aldrig färgat håret, utan jag gick där med mitt röda hår och mådde dåligt. Jag har alltid avskytt mitt namn, det är först nu som jag börjar acceptera det. Jag har alltid avskytt min kropp och min själ. Det är därför kniven är så lockande…