Student.se

Inleder passande dagboken med dagen som inleder året och årets kanske starkaste tradion.

Total misär. Man frågar inte folk vad de ska hitta på på årets första dag. Någonstans vet man att det som gäller är - just det, misär. På en eller annan form. Detta är dagen som man efter ett par år borde lärt sig att den kommer, men konstigt nog aldrig planerar ens det lilla mista inför och alltid blir lika överaskad över.

Min misär-dag inleddes på en stol. Det skulle visa sig att jag glatt flertalet gäster med att sova på denna på olika möjliga och omöjliga sätt. Och i sann misär-anda var huvudvärken något i hästväg. Annars var jag, allt enligt tradition, olyckligtvis lyckligt ovetande om hur jag spenderat årets första timmar. Fortsatte sedan dagen med att försöka hjälpa till att lyfta och bära. Dels för att det är det minsta man kan gära för att gottgöra all åverkan på huset jag säkert gjorde under natten, dels för att jag inte lyckades fly undan i tid. Men dagen är ju lite fin ändå. Det är liksom ok att vara bakfull och man sätter ribban lagom lågt så att det inte blir för svårt att överträffa sina prestationer under resten av året. Och även om jag vanligtvis är ganska bra på att lyfta och bära, så var det liksom ok att det så här på årets första dag gick lite saktare.

Vill avsluta med att tacka: Karl och sara - för att ni upplät erat hus, Emma - för att du i en stund av nöd, letade igenom detta hus efter huvudvärksbrus, Lovisa - för på sättet du sjunger, Pizzagubben - för att du finns där i en stund av hunger