Student.se

För ca 2 timmar berättade killen jag strulat med av och till att han blivit tillsammans med sitt ex. Jag blev inte upprörd eller speciellt ledsen för det, grabben förtjänar någon som är kär i honom, men det gjorde mig en smula melankolisk. Inte för att jag var kär i honom eller nått sånt utan att för två timmar sen var jag inte lika ensam som jag är nu. Man kan verkligen dra ett streck, en tidsgräns mellan två stadier av ensamhet. Människor talar jämt om det fina med kärlek och ofta drar man det synonymt med att ha någon, att inte vara ensam. Alla fruktar ensamheten och ingen vill vara det men alla har känt den. Begreppet ensamhet stör mig...