Student.se

Blir så trött att vi människor är sådana egoister. Föt att vi ska inse att vi verkligen är det så måste någonting ske för att vi ska få upp ögonen. Och det är väldigt tråkigt. Jag har sett massor med människor inom sjukvården som har varit jättesjuka eller har råkat ut för någon olycka. Och det känns som om det är först efter att en sådan sak händer, som man kanske omprioriterar sina intressen och kan ägna mer tid till att ens nära verkligen mår bra. Vi ger varandra för lite komplimanger och beröm. Att säga att vi tycker om varandra är inte svårt, men ändå glöms det bort för ofta. Tycker inte vi kan skylla på att vi lever i ett samhälle med stress och krav som gör att det är svårt att finna tid och kraft. Borde vara något som ska ligga högt upp på listan. Sedan ska man inte ta för givet att varje människa kommer att leva tills de blir 80 år eller nåt, utan se till att leva mer här och nu.