Student.se

Nu har jag blivit nattmänniska... igen. Trodde jag var botad?

Och allt jag kan göra är att tänka på dig. Men jag ska inte höra av mig idag. Jag får hålla mig. Tankarna kan jag tyvärr inte kontrollera, drömmarna. Associationerna leder obörhörligt vidare... går inte att stoppa. Men varför ska dom. Ta slut. Allt är ju egentligen positivt. Förutom konstaterandet att jag är en drömmare. Inte slutför något, bara påbörjar- eller inte ens det. Hur ska detta sluta?

Imorgon. Imorgon då djävlar. Jag ska nog pressa ur det ena och det andra. Klämma ut det jag vill ha. Om det inte blir som vanligt. Och du får mig att tappa bort mig själv i dina ögon. I tankar på hur jag tillfredsställer dig bäst. Inte tänka så! Ska lära mig. Mig. Jag.

Ajuste! Mer engagemang vid horisonten.. Spännande. Kanske kan hjälpa mig att bestämma riktning. Hmmm. Du kanske har rätt ändå? Vi får se.

Sov gott världen