Mood: Drunk

När din kompis presentera dig för mig så visste jag faktiskt att jag hade mer än halva inne Hon sa att du tyckte att jag var skitsöt. Du hade inte ens hunnit prata med mig. Hur kunde jag förlora?

Du var inte över min liga direkt, men du verkade rätt charmig Jag visste precis vad jag skulle säga, du var ju trots allt designer och svarthårig. Ingen match. Ni är trots allt likadana.

Det var någon som sa att det föddes en idiot varje minut. Det skulle inte direkt göra mig förvånad.

Du ställer ner dig glas bestämt, trots att vi inte haft interaktion på 5 minuter - Jag ställer mig glas här! - Jaha, kul för dig. Finns väl inte så mycket mer att säga. Du är borta 3 minuter 5 minuter. 10 minuter. Mina vänner drar i mig och föreslår fuldans. Varför inte? Jag går. Du kommer och frågar var din sprit är. - Jag har ingen aning. - Vadå ingen aning - Ja vad tror du? Du ställde groggen, är den inte kvar där? - Nej den är inte kvar, jag har hört att du bjuder på nästa. Jag skrattar i ditt öra och säger, Nej, jag tror inte det tjejen, inte ikväll.

Eller någon annan kväll för den delen, om jag ska vara ärlig. Jag köper inte sprit eller öl åt varse sig töser, slinkor eller slynor, och sist av allt åt dig. Jag ångrar inget.

Därefter sågs vi inte mer. Jag bad varjefall om ursäkt. Så mycket ansåg jag att du kunde få. Trots att jag inte hade med saken att göra, men du var rätt envis och jag var rätt berusad.

Jag gick hem ensam ikväll men varjefall med huvudet högt och långfingret högre. Det var värt det. Jag ångrar inget.