Skrivet den 29 maj 2007, 20:32 av sakoline
Jag tycker det känns otäckt ibland att läsa om hur arbetsgivare är intresserade av var man studerat, att man ska klä sig snyggt, att man ska försöka sälja sig själv, att man ska ha andra erfarenheter än bara utbildningen. Stora företag med lyxiga förmåner som får en massa sökande, och man måste vara perfekt. Helst Handelshögskolan i Stockholm och helst ha en far bekant med någon kostymnisse. Så tänker jag mig alla utbildningar där "man inte blir något". Osäkert och ytligt. Ungefär som man tänkte sig samhällsprogrammet på gymnasiet, flummigt och mycket teori.
Medan det verkar som att yrkesexamen bara innebär att man söker och får jobbet. Måste en lärare svassa runt och ha en massa fina meriter? En apotekare gå på jobbmässor och presentera sig själv för ett bord stela arbetsgivare som letar hungriga påläggskalvar?
Medan en kulturvetare eller en person med kandidatexamen i Management-IT måste kämpa mer än sjuksköterskan? Beror det på lönen, arbetsmarknaden, status eller branschen eller är jag helt ute och cyklar och har helt fel?
