_stor.jpg "Användarbild"){kind=small}
Skrivet den 10 september 2006, 10:56 av Access
Blattar i Sverige pratar ofta om diskriminering på grund av rastillhörighet, på grund av hudfärg etc.
Alla dessa människor använder sin energi på att uttrycka ofördelaktiga förutsättningar på arbetsmarknaden, istället för att jobba på att förbättra de egna. Ett väldigt tydligt exempel på en sådan förutsättning är språket.
Tänk er själva att ni är ett seriöst företag som ger ett seriöst inttryck; något som ni själva också vill bibehålla. Ni söker att fylla en tjänst. 20 personer söker tjänsten varav hälften är invandrare. Ni tar in alla 20 på intervju. Två av personerna har den kompetens ni söker för att kunna utföra arbetet på ett lika bra sätt. En av dem är invandrare. Vem ska ni välja?
Säg att ni känner av god personkemi till båda. Hur avgör man vem man ska välja? Här kan språket vara kanske en av de mest väsentliga faktorerna. Väldigt många invandrare som klagar över diskriminering på arbetsmarknaden har inte vad som krävs språkmässigt. Jag umgås med många invandrare dagligen. Många av dem är mina allra närmsta vänner. Ungefär en på tjugo av de invandrare jag känner har så god svenska att jag inte skulle kunna göra skillnad på om det var min svensklärare eller min kompis som pratade, språkmässigt sett. Ungefär en på tre av mina svenne-vänner har lika god svenska.
De flesta jobb idag innebär att man har kontakt med andra, såväl mindre som större konsumenter, partners, leverantörer etc. Både i skriftlig och muntlig form. Om du vill kunna fortsätta ge ett lika seriöst intryck som tidigare, och övriga egenskaper känns likvärdiga mellan de som söker tjänsten, då faller det sig naturligt att söka ett kriterium där personerna skiljer sig åt.
Invandrare diskrimineras oftast inte på grund av ras (hudfärg och andra yttre ärftliga drag) eller för att de faktiskt har rätt kompetens för att utföra en särskild arbetsuppgift, utan på grund av för dåligt språk.
*Att hävda att många inte ens får komma på arbetsintervju i verkligheten på grund av sitt utländska namn är kanske berättigat. Men är det oresonligt? Att söka nya anställda är resurskrävande/dyrt. Varför skulle man här inte få tänka en på tjugo kontra en på tre om man vill vara effektiv?
