Student.se

Väldigt få debattörer här verkar förstå hur ekonomin fungerar, här är en liten snabbguide. Varför är kapitalismen i princip oundviklig? Helt enkelt pga att alla individer, i olika utsträckning, har ett egenintresse. Det innebär att de i stort eftersträvar sådant som skänker dem lycka och tillfredsställelse. Detta egenintresse leder också till att individen förmår rangordna och välja mellan olika handlingsalternativ som bjuds. Hon väljer då generellt sett det alternativ som genererar mest lycka: om hon tex har att välja mellan att arbeta en timme för 200:- eller två timmar (med samma arbetsuppgifter) för 100:- så väljer hon det tidigare. Tycker hon om potatis men inte morötter så kommer hon välja att handla potatis istället för morötter i affären. Kort sagt handlar det om att väga fördelar mot nackdelar, och slutligen att välja de alternativ som framstår som mest förmånliga. Hur fungerar en då ekonomi? Den består först och främst av just individer, av vilka de flesta bidrar genom att med arbetsinsatser skapa värde. Det kan exempelvis ske när en bonde odlar potatis: Utan bondens arbete skulle inga potatisar finnas och den totala mängden rikedom i samhället skulle vara mindre. Bonden arbetar emellertid inte främst för att samhället ska vara rikt, utan för att han vill gynna sig själv. Han vill kanske ha ett större hus, en finare bil, en större TV, eller skönare kläder. Han är medveten om att han inte kan tillverka allt detta på egen hand, och sysslar istället med det han kan: att odla potatis. En skräddare som inte kan odla men gillar att äta potatis kan därmed tjäna på att kontakta bonden. Då kan de byta potatisar mot kläder, varvid bådas intressen gynnas. De kommer överens om en bytesnivå: bonden anser sig villig att byta max 100 potatisar mot en kostym. Måste han ge ifrån sig fler så behåller han dem hellre: han har större nytta av dem än av kostymen. På samma rätt resonerar skräddaren: han behåller hellre kostymen än byter den mot 50 potatisar. Till slut är den ense: både har bytt till och ifrån sig en mängd av sina varor som de anser skäliga. För att förenkla denna byteshandel har människan infört pengar. Det betyder att bonden inte måste leta rätt på en skräddare som gillar potatis för att få en kostym. Han kan lika gärna hitta en skomakare som ger honom ett symboliskt värde, mot vilket bonden kan byta till sig en vara av vem som helst. Rationaliserad byteshandel helt enkelt. Detta må låta enkelt och självklart men är själva verket grunden för hur ekonomin och samhället fungerar, och varför socialismen därför inte fungerar. Att tänka sig en värld utan pengar är att tänka sig en värld där människor inte längre värderar sina tillgångar och arbetsinsatser. Där bryr sig skräddaren inte om ifall han får 100, 50, eller ens 2 potatisar i utbyte mot en kostym. Bonden å andra sidan bryr sig heller inte om hur många potatisar han måste odla för att få en kostym. Det är svårt att tänka sig en sådan situation. Kommer de båda pracka på varandra så mycket varor som möjligt av ren solidaritet? Kommer ingen efter transaktionen att fundera över om han kanske hade varit lyckligare genom att spendera en timme i solen med en bok, istället för på potatisåkern eller vid symaskinen? Pengar finns just pga att människor faktiskt värderar sin omgivning. Förbjöd man pengar skulle man ändå få en byteshandel där bonden är beredd att ge bort 100 potatisar mot något som han anser motsvarar det värde han har satt på dem. Den enda effekten skulle vara att transaktioner försvåras, något som ingen tjänar på: istället för att på x antal timmar kunna odla 200 potatisar måste bonden spendera x – y timmar på åkern och y timmar med att hitta någon som är beredd att byta bort något han vill ha för en mindre mängd potatisar, 200 – z. Den totala rikedomen i samhället minskar, och därmed enskilda individers nivåer av lycka och tillfredsställelse. Härmed inte sagt att människan enbart bryr sig om sig själv. Det ligger ingen motsättning i att ha ett egenintresse men samtidigt bry sig om andra människor. Jag är exempelvis inte beredd att ta emot 100:- istället för 50:- om resultatet blir att en annan människa dör. Principen kvarstår dock: i största möjliga mån eftersträvar jag de valmöjligheter som skänker mig störst lycka. Socialisternas invändningar mot kapitalismen är alltid de samma. Här följer några: * Om produktionen styrdes av efterfrågan skulle inte afrikanerna svälta (eftersom de efterfrågar mat). Svar: produktionen styrs inte enbart av efterfrågan, utan främst av marknadens betalningsvilja och -förmåga. Det beror naturligtvis på att en varu- eller tjänsteproduktion kostar pengar i form av investeringar för maskiner och råvaror, löner, logistik osv, och den som ska starta en sådan vill minst ha sina pengar tillbaka (minns det om att rangordna alternativ). Annars skulle han ju göra en personlig förlust på produktionen, och väljer sålunda att inte starta den. Att afrikanerna svälter beror alltså, ur en ekonomisk synvinkel, på att de inte kan betala för maten. Detta kan tyckas hårt, men det faktum att så är fallet bevisar att det också är logiskt. Det finns inga regler som säger att man inte får producera mat utan att få pengar i utbyte, men ingen vill göra det. * Konkurrensen driver lönerna nedåt. Svar: nej, självklart inte. Detta påstående motbevisas av historien, och logiken: det faktum att med pengar ger med konsumtionsutrymme för individen gör att individen är beredd att arbeta mer för att tjäna pengar. Det betyder också att han producerar mer värde som andra efterfrågar åt sig själva. Den positiva spiralen leder till utveckling när produktionsprocesser effektiviseras (så att samma värde kan produceras på kortare tid) och den samlade rikedomen blir större. Människan kommer dock självklart till en punkt där en timme extra arbete inte längre lönar sig, enligt hennes egna preferenser. Därför kommer hon aldrig att arbeta "för mycket". Hon sätter själv sina gränser. * Kapitalisten behövs inte i produktionen Svar: Möjligt, men ändå finns han. Det beror på att kapital behövs i produktionen. För att kunna odla potatisar behöver bonden frön, mark, maskiner osv. Han har två val: antingen köper han dessa själv, av en person som tillverkar dem (och som vill ha något i utbyte mot sitt arbete) eller så låter han nån annan köpa dem och börjar arbeta åt denna person. För att nån annan ska vilja köpa maskiner åt bonden krävs att han får något mer än bara pengarna tillbaka – annars skulle han hellre behålla pengarna. Han tjänar ju inget på att ge ifrån sig pengar som han själv kunde använda under en längre tidsperiod, för att sedan få tillbaka exakt samma belopp. Alltså: om bonden vill investera sina egna pengar i maskiner så gör han det, men det är en kostnad som han kanske inte är beredd att ta. Han behåller hellre sina sparpengar och tjänar lite mindre per odlad potatis. Han rangordnar de olika alternativen och väljer det som gynnar honom. En arbetare på ett företag resonerar på samma sätt. Att investera i en ny fabrik med nya maskiner, inköp av material osv kostar pengar och arbetaren föredrar att få den investeringen från någon annan i utbyte mot en lite lägre lön. Socialisternas alternativ är alltså att kapitalisten (som är en människa precis som alla andra) investerar sina pengar i produktionsmedel och sedan ger ifrån sig dessa utan att kräva något i utbyte. Med samma resonemang skulle bonden odla potatisar och inte få någon som helst betalning för dessa. Somliga socialister menar att kapitalisten kan få tillbaka sina pengar, men inte ett öre till, men var ligger logiken i det? Kapitalisten har betalat för maskinerna – de tillhör honom lika mycket som kostymen tillhör bonden. Att de är just maskiner har inte med saken att göra. Den som tillverkade dessa har givit kapitalisten rätt att bruka dem, mot en betalning som han ansåg var rimlig. Vad ger en tredje part rätten att upphäva detta avtal? Ger det inte någon rätten att beslagta bondens kostym, inköpt för pengar som skapats av arbetet med att odla potatisar? Glöm heller inte att det är just arbetare som framställer produktionsmedel. De gör inte detta av välgörenhet utan för att tjäna pengar med vilka de kan byta till sig saker de vill ha. Det är arbetarnas ”fel” att det kostar pengar att starta en fabrik, inte kapitalistens. Arbetaren bryr sig inte om VEM som betalar för hans maskiner, bara ATT personen i fråga betalar. Den som erbjuder honom något som motsvarar hans arbetsinsats får ta del av hans produktion. Med tiden kommer nya tankar... * Arbetarna kan ta över de företag som finns, de behöver inte starta några nya. Svar: jaså? Ska utvecklingen stanna av? Om vi inte har ett botemedel mot AIDS, ska vi bara strunta i det då? Ska vi inte försöka ta fram fordon som går på miljövänliga drivmedel? Om man anser att vi faktiskt ska satsa på utveckling så inser man också att nya investeringar måste göras. Vem ska stå för dessa? Kapitalisten finns ju inte längre, så han är ute ur leken. "Staten" består av alla individer i samhället, och om den ska sköta investeringarna betyder det att alla löntagare ska göra det. Då går värdet av arbetarnas insatser till sådant som de själva inte bestämmer över, på samma sätt som det gör redan idag (pengar går till kapitalisten). Att vänta på att någon enskild ska ta initiativ är lönlöst: arbetarna har ju redan tillgång till allting och får ingen extra belöning av att investera och jobba extra. Den som kommer vara beredd att göra det är den som lovas extra utdelning, och en sådan existerar inte i det socialistiska samhället. Troligen kommer inga investeringar göras, ingen tjänar på det och alla kommer därför vänta på att någon annan ska ta initiativet. Med de incitament som finns i ett kapitalistiskt samhälle - ökad avkastning - görs investerngar som i slutänden gynnar alla. * Kapitalisten tjänar pengar på andras arbete. Svar: nja, han tjänar pengar på att erbjuda människor något de vill ha, nämligen en arbetsplats där pengar kan tjänas. Alla människor måste ju enligt ovanstående resonemang göra något som andra är beredda att betala för för att kunna försörja sig själva. Det är inte en självklarhet att man bara kan sätta igång och göra det, ibland krävs det förusättningar i form av en arbetsplats med maskiner och material. Detta tillhandahåller kapitalisten, "free of charge" för arbetaren. Denne har valet, om han tex vill odla potatis, att antingen köpa sina egna produktionsmedel, eller att arbeta med någon annans. Beroende på vilken risk han är villig att ta - om investeringen lönar sig - så väljer han mellan dessa. * Kapitalisten tvingar människor att arbeta. Svar: nej, människor tvingar sig själva att arbeta. Det är sant att man i ett kapitalistiskt samhälle måste arbeta (egentligen erbjuda något som någon är beredd att betala för), men så kommer det alltid vara. Återigen handlar det om att rangordna: en bonde som kan välja att odla potatisar som han själv äter upp, eller som en annan äter upp utan att erbjuda bonden något i utbyte, väljer så klart det första alternativet. Varför ska han arbeta för att en annan människa ska kunna äta, när det innebär att han inte själv kan äta? * Kapitalisten är en diktator Svar: detta argument kommer av att arbetarna inte kan rösta bort kapitalisten. Det är sant, men jag kan inte rösta bort min granne eller fiskhandlaren heller. Däremot kan jag välja att flytta, eller byta affär. På samma sätt fungerar ekonomin och företagen. Vill jag inte jobba för en kapitalist så behöver jag inte. Han är beroende av att någon arbetar åt honom – annars kan han inte producera något och tjänar inga pengar, varvid han inte överlever – och måste därför erbjuda arbetarna något som de vill ha. I detta fall handlar det om pengar. Kapitalisten säger åt arbetarna att om de utför en viss arbetsuppgift så får de en lön på x kronor. Vill arbetarna ha högre lön så accepterar de inte erbjudandet. * Alla har inte pengar att köpa produktionsmedel för Svar: det är inte heller alltid det behövs pengar. Jag kan köpa en dator och tjäna pengar på att sälja program, att vara datakonsult, eller rita tuffa bilder i Paint som nån vill betala för. Jag kan också studera och ge föreläsningar i historia eller filosofi, så länge någon är beredd att ge mig något som jag eftertraktar i utbyte. Det finns alltid alternativ, men somliga är mer krävande än andra. Jag kanske inte anser det värt att införskaffa produktionsmedel, men då får jag också leva med att jag inte får äga några. På samma sätt kanske jag vill ha en Ferrari, men om jag inte kan erbjuda den som tillverkar Ferrarin något som han anser motsvarar hans arbetsinsats så kan jag inte räkna med att få en. * Kapitalisten har ärvt sina pengar Svar: möjligt, men vad säger det? Enbart att hans föräldrar har rätten att bestämma över de pengar som de tjänat på att arbeta. De har vid ett eller annat tillfälle erbjudit någon en vara eller tjänst som den personen har varit beredd att betala för, och har därför en summa pengar. Med dessa pengar får de göra vad de vill, och de väljer att ge dem till sonen. Det kan tyckas orättvist, men att upphäva den rätten vore att upphäva allas rätt att själva bestämma hur de ska värdera sig själva och sina arbetsinsatser. * Det är fel att man kan tjäna pengar på pengar. Svar: varför det? Om jag äger 100:- och en annan person behöver 100:- för att köpa en spade med vilken han kan odla potatis, är det då fel att den personen är beredd att ge mig 100:- + 10:- som tack för besväret tillbaka om jag lånar ut dem? Varför ska jag låna ut pengarna om jag inte får något i utbyte? Då har jag ju större nytta av dem själv (jag kan köpa något som jag vill ha). Obs att även detta gäller generellt. Jag är mer beredd att låna ut pengar åt vänner än åt främlingar. * Rika har mer rättigheter än fattiga Svar: Inte i ett kapitalistiskt samhälle som respekterar den liberala ideologins tro på allas lika värde. En rik människa har dock större utrymme för konsumtion, pga det faktum att han äger mer pengar. Detta har inte med det kapitalistiska systemet att göra, utan med hur människor enligt inledningsstycket fungerar och resonerar och är ingen orättvisa. En människa som äger 1000:- kan förmå bonden att odla fler potatisar än en som bara äger 100:-. Hur kan man se det som något orättvist som borde ändras? Hur ska man från socialistiskt håll göra pengar värdelösa? Då upphäver man ju principen för byteshandeln och värderingen av arbete, men hur? * Det är kapitalismens fel att människor dör i AIDS pga att de inte kan betala sina mediciner. Svar: återigen handlar detta om betalningsförmåga. Att framställa mediciner kostar, och vem är det som ska göra detta utan att få något tillbaka? Dvs: vem ska välja ett alternativ som gör hans situation sämre än innan det valet? ”Folket” kanske socialisterna svarar, det ska ske demokratiskt, men det är exakt samma sak. Om folket vill han folket samla ihop pengar, individ för individ, och satsa dessa på att framställa en medicin utan att få något tillbaka. Ingen hindrar dem, bara de själva. Att människor fungerar så har inte med politiken att göra, och kan heller inte avhjälpas med annan politik än rent slaveri, där människor TVINGAS (av vem?) att satsa sina pengar på saker som de inte själva har valt. * Ekonomin måste demokratiseras Detta betyder att ”folket” ska bestämma över vad som ska produceras, hur det ska produceras osv. Offentliga omröstningar där hela samhället deltar ska strukturera upp produktionen. Då kommer bara det som folket vill ha att produceras, och inte det kapitalisten vill att de ska ha. Problemet är att motsatsen (en ”icke demokratisk” ekonomi) inte leder till något annat. Ett företag som tillverkar något som människor inte vill ha överlever inte. Om ingen gillade potatis skulle bonden inte kunna ägna sig åt att odla dem, om han inte åt alla själv förstås. På så sätt måste företag tillverka saker som någon är beredd att betala för. Samtidigt måste kapitalisten erbjuda arbetarna löner som gör att de är beredda att arbeta (som nämndes ovan). Att ”demokratisera” ekonomin leder till att majoriteten har oinskränkt makt över individen. Vill 51% ha röda tröjor medan 40% vill ha gröna tröjor och 9% gula tröjor så finns risken att bara röda tröjor produceras. I en ”odemokratisk” ekonomi tillverkas alla alternativen så länge det är lönsamt (så länge någon kan göra det och därmed uppnå en situation som för honom själv är bättre än den föregående). Och framför allt: att folket röstar på vad folket vill ha betyder inte att det automatiskt blir så. Alla vill säkert ha nån som städar deras toaletter – ett sådant alternativ skulle få nära 100% av rösterna – men vem ska sedan utföra det arbetet? Hur många vill göra det? Vem ska tvingas? ”Demokratin” säger också att individen inte själv får värdera sitt arbete och använda frukten av det på det sätt han själv vill. Om bonden säljer 100 potatisar för 100:- och köper en traktor så säger ”demokratin” att han inte får bestämma över den. Det trots att den i förlängningen är resultatet av hans arbete. Han har skaffat den genom att erbjuda en person som tillverkar traktorer något som den personen efterfrågar. Vad ger i det läget en tredje person rätt att bestämma över traktorn? Så fungerar ju företagsamheten. Istället för traktorn kan vi använda en tryckpress som exempel, och ägaren till den kanske anställer en person som av egen fri vilja vill använda den för att tjäna pengar på att trycka. Han kanske godkänner villkoren att få 80:- i lön av varje producerat tryck som säljs för 100:-. Varför ska det avtalet inte få gälla? Varför ska tryckpressägaren och arbetaren inte få kommer överens inbördes? Och om ”demokratin” gäller innan tryckpressen införskaffades, vem ska då betala för den? Om samhället beslutar att man ska producera tryck så måste ju en tryckpress först och främst byggas. Vem ska bygga den? Den personen äger ju inte rätten att bestämma över vad som ska hända med den, det gör folket, trots att folket inte har bidragit till det faktum att den existerar. En ”demokratisk” ekonomi kommer leda till att ingen vill arbeta, eftersom de inte får bestämma sin egen lön för mödan. Om bonden odlar 100 potatisar så är det ”demokratin” som bestämmer vad han ska få för dessa. Bonden vill ju då hellre beordra någon annan att odla potatisar åt honom, genom ett ”demokratiskt” beslut. Denna ”demokrati” innebär på ytan att alla har rättigheter, men någon måste också ha skyldigheten att utföra det som majoriteten beslutar. Därmed har olika människor olika rättigheter och är olika värda. Somliga får bestämma, andra får lyda. * Allt ska ägas gemensamt. Svar: detta betyder inte att alla äger allt, utan att ingen äger nånting. I all fall inte med laglig rätt. Antingen förbjuder man ägande, men vad händer då? Om du bär runt på en potatis som jag norpar så kan du inte hävda att du har rätt att få tillbaka den, och jag kan inte hävda att jag ska få ha kvar den. Lagen kan inte hjälpa någon av oss, och då vinner den starkaste. Att tro att alla kommer dela med sig av allting är bara dumt och naivt: resurserna är ändliga och somliga (om än inte alla) kommer såklart roffa åt sig och skydda det de kommit över med hot om våld. Detta gäller speciellt varor där efterfrågan överstiger tillgången. Alla vill ha en vill med sjöutsikt (något förneklat), men det finns bara ett begränsat antal sådana. Vem ska ha rätt till dessa? Vem ska bevaka denna rätt eftersom ägande inte är tillåtet? Principen om gemensamt ägande bygger återigen på att individen inte längre värderar alternativ: hon är likgiltig inför att bo på gatan respektive i en vindsvåning på 250kvm. * Det är inte tillgång och efterfrågan (marknadskrafter) som ska styra utan behov och förmåga Svar: okej, men vem bestämmer mina behov och min förmåga? Om jag anser mig behöva en sportbil och en lyxvåning och kan jobba 1h/vecka, blir det så då? Nej. Tillgång kommer alltid styra ekonomin - vi kommer aldrig kunna konsumera saker som inte finns - och denna tillgång styrs av vad folk är beredda att arbeta för att producera. Om behovet i samhället är 1000 potatisar så kommer de inte produceras bara för att någon KAN, utan för att någon anser det vara värt besväret. Han eller hon odlar 1000 potatisar om hans eller hennes situation förbättras av att göra det, gentemot att inte göra det. En "demokratisk" lösning leder till samma problem som förut: vissa människor kommer tvingas att producera åt andra som tar sig rätten att inte göra det (genom att de är i majoritet). För denna majoritet är det ett bättre alternativ att få saker utan att arbeta, än att dels arbeta för att få saker, dels arbeta utan att få saker. De väljer såklart de första alternativet, så långt det går. I en "odemokratisk" ekonomi är alla individer hela tiden "tvingade" att framställa ett värde som någon annan är beredd att byta sitt värde mot, för att överleva. Ingen kan åka snålskjuts på nån annan. Ovanstående resonemang leder fram till en slutsats: Alla individer har ett egenintresse som gör att de när de ställs inför ett val väljer det alternativ som gynnar dem (generellt förutsatt att det alternativet inte har för långtgående konsekvenser för andra individer). Detta egenintresse gör att ekonomin fungerar som den gör: somliga anser det vara värt besväret att investera sina pengar i att köpa maskiner, andra tycker det inte. De gör alla sina val och lever med konsekvenserna. Kapitalismen är av dessa faktum oundviklig, så länge individen har kvar sitt egenintresse.