Hej! Man skulle kunna tro att mekaniska vågor uppstår och sprider sig därför att olika partiklar eller harmoniska oscillatorer utför svängningar och tillfället slås ut ur sitt sitt jämviktsläge och genom denna rörelse påverkar andra partiklar i samma medium som är kopplade till de. Alltså när de slås ut ur jämvilktsläget så tvingar de andra partiklar också ur sina jämviktslägen. Men så är fallet inte, en mekanisk våg måste anses kunna ta sig igenom en del av mediument där fysisk vågrörelse av partiklarna är omöjlig av någon anledning. Det vill säga om jag skulle starta en mekanisk våg och hindra oscillatorerna på något sätt att fysiskt röra på sig/slås ur sitt jv-läge i någon del av mediumet så skulle den mekaniska vågon passera hindret och återupprätta sin vågrörelse när hindret har passerats. Jag baserar mitt ovanstående påstående på superpositionsprincipen. Hur skulle det annars vara möjligt för våger att passera varandra och helt behålla sin ursprungliga utseende? Om det krävdes en fysisk rörelse av oscillatorerna för att arbetet/kraften skulle spridas genom mediumet så skulle två identiska vågor vars vågtoppar är varandras motsatser i riktining (en är över mediumet och en under) bara "ta ut varandra" när de passerar varandra åt motsatta håll. Men detta händer ju inte. Så frågan lyder: Hur går det egentligen till när arbetet/kraften sprids i mediumet mellan de olika harmoniska oscillatorerna/partiklarna som bygger upp mediumet när en fysisk rörelse av oscillatorerna inte är möjligt? Hur går det till när arbetet sprider/kraften ändå sprider sig mellan oscillatorerna utan en synlig mekanisk våg. Tacksam för svar