Letar efter en tråd som tar upp ämnet, men det verkar inte finnas någon så jag startar väl en då. När jag var runt 17 började jag ta avstånd från parförhållanden och monogamin för att slutligen helt övergå till polygama relationer. Trodde (naivt?) att det skulle vara rätt accepterat i Sverige på 2000-talet, men ack. Polygami anses uppenbarligen vara konstigt och äckligt. Har tappat räkningen på alla gånger jag har fått försöka förklara mig (=jag tror att parförhållanden lätt begränsar ens frihet, jag tror inte att en människa kan tillgodose alla behov hos en annan och jag blir inte kär i en person i taget). Vad är det som gör det så provocerande? Vilka är fördelarna med monogami (som jag verkar ha missat, men är nyfiken på)?