Skrivet den 28 december 2004, 10:14 av OldHardrocker
Axel Olsson på Julkryssning.
Det börjar närma sig jul och på dalslandsslätten ligger snön vit över åkrarna. De små bondgårdarna ligger djupt nedbäddade i snön, allt andas frid. Familjer sitter runt sina köksbord och myser och ser fram mot att få besök av sina släktingar och nära vänner. Människorna är allmänt vänligt sinnade, kärleken och välviljan strålar från varje litet boningshus och sprider sig sedan över gårdsplanen, ut över åkrarna och blandar sig med den stora universella julefriden.
Men hur står det egentligen till med Julefriden hemma vid Axel Olssons lilla förfallna bondgård?
Strax utanför Brålanda sitter Axel vid sitt köksbord och blänger ilsket på sin fru som har kommit med ett synnerligen idiotiskt förslag. Inte förvånande i och för sig med tanke på alla andra idiotier hon har varit orsak till men man kunde ju önska att enfalden och vanvettet kunde svalna en smula nu när det snart är jul åtminstone.
-"Åka på kryssning till Tyskland? Vad i helvete skulle vi göra i Tyskland?"
Utbrister Axel och magsyran väller upp i halsen. Känns som det är halsbränna på gång, tydligen så tycker inte någon högre makt att det ymniga snöandet räcker för att jävlas med Axel, nu måste han ut och skotta hela dagen med halsbränna också. Det var ju trevligt. Kan vi få ett slaganfall och något besök från kronofogden också kanske?
-"Kunde vi inte julhandla lite? Vi åker ju aldrig någonstans, varken du eller jag och lille Jonas har varit utomlands någon gång!"
Säger Majvor, Axels fru sedan över tjugo vidriga år tillbaka. Jonas är deras lätt utvecklingsstörda son som Axel blev förbannad med för lika många år sedan.
-"Vi har alltid handlat på Konsum inne i Brålanda, vad är det för fel med det nu då?"
-"Hade det inte varit kul att se något nytt? Du börjar ju bli till åren en smula."
Axel fyllde femtio för ett par år sedan. Något som känns mycket tungt.
-"Vad i helvete säger du kärring? Jag är väl för fan inte gammal. Jag har tammefan fortfarande stånd varje morgon när jag vaknar!"
-"Du är ju kissnödig kära du."
-"Nej nu jävlar! Jag är ju uppe och pissar minst två gånger varje natt. Jag är inte pissnödig! Jag har ståkuk!"
-" PAPPA KISSAR MED STÅKUK!"
Skriker Jonas och hamrar med koppen i bordet.
-"Du ska bara hålla käften. En idiot i taget!"
Axel Olsson är en människa som inte har mycket till övers för ömhetsbetygelser och känslosamhet. Axel är en man som ständigt går med knutna nävar och tänderna hårt sammapressade av alla inre aggressioner som han önskade att han fick låta pysa ut lite oftare. Han hatar allt och alla. Grannarna är lata och inkompetenta fårskallar som bara har en enda mission här i livet och det är att jävlas med honom, att sabotera hans maskiner och förgifta hans grödor. Säkert knullar de hans fru också när han är till foderaffären eller hos doktorn och hämtar ut novalucol mot sitt begynnande magsår. Själv så har Axel bara idkat intimt umgänge med sin fru två gånger, första och sista gången. Axel har aldrig varit nogräknad men det finns gränser även för honom anser han själv.
Till råga på allt så resulterade dessa två ynkliga försök till något som skulle likna samlag i en son som helt klart har ojämt antal flaskor i sexpacken. En son som aldrig kommer att vara till någon hjälp på gården och som har uppenbara problem med att hitta hem så fort han går utanför dörren.
Det finns folk som sätter på sin kärring på alla möjliga tänkbara sätt ett par gånger om dagen under flera års tid utan att de blir dräktiga. Därför är Axel helt övertygad om att det är någon av hans ondskefulla och lömska grannar som är den äkta fadern. Troligen någon av bröderna Eliasson som är av en extra falsk och bakslug sort. Denna misstanke gör Axels förhållande till sin son extra ansträngt.
Är det inte sina grannar som han terroriserar med diverse hotfulla brev, polisanmälningar och ilskna telefonsamtal mitt i natten så är det myndigheterna. Dessa myndigheter representeras av elverket, televerket och trafiksäkerhetsverket. Varenda ny telefon- eller elräkning framkallar ohyggliga raserianfall hos Axel som naturligtvis är helt övertygad om att räkningarna är saltade och att de bara är ute efter att jävlas med honom. Alla "jävlas" med honom så varför skulle myndigheterna vara ett undantag?
Alla räkningar överklagar Axel vanemässigt och dessa räkningar kan sedan valsa runt i det oändliga i diverse rättsliga instanser. Naturligtvis överklagar han varje gång han får avslag och så där har det hållit på under alla år. Under tiden så ramlar det in nya räkningar som naturligtvis överklagas, det blir överklagande på överklagande och påminnelser om påminnelsen till påminnelsen osv tills ingen till slut vet vad som är rätt eller riktigt, förutom Axel då som aldrig har fel och som anser sig vara utsatt för en livslång komplott från myndigheternas sida. Bilskatt behöver han inte betala, hans gamla Impala 63:a är klassad som veteranbil och vägskatt vägrar han att betala så länge Vägverket inte beslutar sig för att asfaltera grusvägen som leder fram till hans lilla bondgård. Han har kört oförsäkrat i hela sitt liv eftersom han vägrar att låta sig rövknullas av något försäkringsbolag vars enda uppgift, kall och önskan här i livet är att jävlas med just honom. Alla jävlas och alla är idioter.
Den förbannade brevbäraren vägrar att dela ut posten till honom eftersom brevlådan inte sitter på anvisad plats, föreståndaren på Konsum jävlas och höjer priserna ständigt bara för att just Axel är kund där och när han knäckte rullharven i våras så berodde det inte på att han envisades med att harva efter att ha suttit och druckit mäsk och sniffat lim hela dagen utan för att man hade sålt undermåligt material till just honom.
De absolut största idioterna, de som han föraktar mest, de som gör sitt bästa för att jävlas så mycket de kan med honom, oftast bara med sin blotta existens sitter just nu vid hans köksbord; Axels fru och son.
