I slutet av åttiotalet uppvaktade jag under en kort period en ung tjej i tjugoårsåldern som hette Nina. Hon bodde tillsammans med sin mor och sin trettonåriga bror Arvid. Arvid var inte riktigt som andra trettonåringar, Arvid hade någon kromosom för mycket och behövde ständig tillsyn och det var här jag kom in i bilden. Nina och hennes mor skulle åka upp till Dalsland och hälsa på någon folkilsken morbror under fredagen och då var det inte lämpligt att lille Arvid följde med. Morbroderns aversion mot barn var vida känd och ungar som hade dålig kontakt med verkligheten frestade extra hårt på hans redan dåliga humör. -"Kan du inte åka med Arvid in till Göteborg och gå på bio med honom? Han skulle bli så glad och han älskar att gå omkring inne i stan." Sade Nina och gav mig en blick som satte min livliga och snuskiga fantasi i rullning. -"Jovisst kan jag det." Sade jag. -"Vi tar tåget in till stan direkt! Arvid gjorde inte mycket väsen av sig och var därför ett mycket tacksamt barn att vara barnvakt till. Han satt eller stod ofta helt stilla och tittade på omvärlden med ögon som inte visade på någon form av intresse eller vilja till delaktighet. Frågan var om han var medveten om sin egen existens? Arvid skulle aldrig utföra några komplicerade matematiska ekvationer och korsordstidningarna skulle föbli olösta i hans närhet. Han hade dock en obehaglig vana att upprepa varje ord och mening man sade och ibland kunde det dröja flera dagar innan han helt plötsligt upprepade något man hade yppat, ord för ord, mening för mening helt ordagrant. Därför fick man ibland tänka sig för vad man sade när Arvid var i närheten. Vi satte oss på tåget in till Göteborg tidigt på förmiddagen. Arvid satt och stirrade tomt framför sig och grävde med handen i sitt skrev. Han kom djupare och djupare, grävde och grävde. -"Nej! Nej! Inte ta fram kuken bland folk Arvid!" Förmanade jag med låg röst. -"Kuken!" Skrek Arvid. -"Käften!" Sade jag. Vi kom strax fram till centralen och gick iväg ut mot stan. -"Nu ska vi gå till massor av olika kiosker och dricka läsk som man blir jätterolig i huvudet utav!" Sade jag och drog iväg ungen mot närmsta pub. Jag satte mig vid bardisken och beställde en sexa vodka och en starköl till mig själv. Arvid fick ett stort glas Vira Blåtira. -"Det blir etthundratjugo kronor." Sade bartendern. -"Inte ta fram kuken bland folk!" Skrek Arvid. Jävla unge. Jag hade sett fram emot att dricka mig fram till ett behagligt rus för att sedan lämpa av ungen på någon eftermiddagsbio, fortsätta dricka och sedan hämta honom innan vi tog tåget hem och jag skulle få min belöning efter ett hårt dagsverke i Ninas flickrum. Det här kanske skulle bli lite besvärligare än jag trodde. -"Sådan far sådan son!" Sade någon när vi lämnade puben. Vi fortsatte och jag hann gå in och stärka mig i flera barer. Jag försökte lämna honom utanför men det gick inte, då blev han stående som en stenstod, stirrade rakt fram och tog sig ideligen på kuken. De flesta människor har som mål att överleva, att arbeta så att de får mat på bordet varje dag. Arvid fungerade annorlunda. Liksom jag är född med ett ansikte som får godståg att spåra ur så är Arvid född med handen i skrevet. Att ständigt ta sig på kuken, det var Arvids mål, hans hobby, hans grundläggande behov och framtid - Kuken i näven och blicken i skyn! Alla har vi våra kors att bära och jag är inte den som ska döma någon. Men det var en smula irriterande och jobbigt att hela tiden behöva vakta på honom. Jag gick in på ett Systembolag och jag hann väl precis betala min halva Finlandia när jag genom fönstret så hur han stod mitt på gågatan med nedragna brallor. Jag kastade mig ut och drog med honom bort genom folkvimmlet. -"Nu får du fan i mig skärpa dig!" Väste jag. -"Inte ta fram kuken bland folk!" Skrek Arvid så att alla runtomkring vände sig om. Vi närmade oss Järntorget. Jag hade tänkt besöka några barer och spännande skivantikvariat på Andra Långgatan men de planerna fick jag lägga på is. Arvid var besvärligare än jag hade trott så jag bestämde mig för att sätta honom på någon biograf som visade någon eftermiddagsmatiné. Då kunde jag i lugn och ro smutta på min nyinköpta flaska och Arvid kunde titta på filmen och ta sig själv på kuken så mycket han orkade där i mörkret. Vi gick in på första bästa biograf och jag löste två biljetter, en vuxen och en barn. -"Det här är en barnförbjuden film." Upplyste biljettförsäljaren mig. -"Men va fan, det är ju en matiné! Se förresten hur han är, han begriper ändå ingenting." Det gick bra och vi gick in i den skumma biosalongen och satte oss ned längst bak. Ovanligt mycket karlar överallt, faktum var att jag inte såg en enda kvinna. Filmen började och titeln dök upp på duken. "Inch by inch". Lät som någon jävla film för snickare eller något. Action på ett bygge - Vattenpass, murarslev och handgranat. -"Jag går på toaletten en stund. Sitt kvar här hela tiden och rör dig inte en millimeter." Jag gick iväg på skithuset och satt där i över en halvtimma och rökte och drack Finlandia. Mådde rätt så bra faktiskt, spriten sjöng rejält i skallen och jag såg fram emot kvällen med Nina. Utanför hörde jag hur filmen rullade på. Det var ovanligt mycket stön och stånkande. -"Ah! Oh! Åh! Harder! Harder! I want you to come in my mouth!" Va fan var det för jävla film egentligen? Jag gick ut i biosalongen. På filmduken så kunde man se två karlar varav den ena smaskade på den andra i röven så det sjöng om det. -"Vad i helvete!" Skrek jag. -"Det här är ju för fan en jävla bögfilm!" -"Håll käften! Vi försöker se på filmen!" Skrek någon. Bioduken uppfylldes nu av en stor inzoomad ståkuk. Jag sprang ned till Arvid som satt och stirrade upp mot duken med stora ögon. Han såg helt fascinerad ut, filmen tycktes ha fängslat honom fullständigt. -"Kom med här!" Sade jag och drog upp honom från stolen och släpade honom längs ena sidogången. Folk hojtade runt omkring mig. -"Håll tyst! Förstör inte för oss andra som gillar filmen!" Ropade en karl som tydligen var fängslad av handlingen och inte ville missa slutet. -"Det här är ju ett barn för helvete! Ska han tvingas uppleva sådant här?" Jag var mycket upprörd. -"Varför gick ni hit om ni inte vill se filmen?" Frågade en stor kille från mittenraden iklädd stora läderhosen. Han hade en poäng där. -"Håll käften allihopa annars ska jag anämla er!" Skrek jag innan jag lämnade biosalongen. På tåget hem så var jag mycket upprörd, jag försökte dämpa mina känslor så gott jag kunde med sprit. Jag drack djupa klunkar och Arvid tittade hela tiden storögt på mig. Konduktören kom och bad om biljetterna. -"I want your big boner in my ass!" Sade Arvid. -"I am ready!" -"Förlåt?" -"Ursäkta men han vet inte vad han säger. Här är biljetterna. Var snäll och lämna oss ifred nu." När vi var framme så vågade jag inte följa med upp och lämna av honom. Vem fan visste vad han kunde vräka ur sig? Jag föste in honom i hissen, tryckte på knappen för sjätte våningen där han hörde hemma. Det vore då väl fan om han inte skulle klara av att ringa på sin egen dörr. Jag gick hem till min egen lägenhet och söp mig till medvetslöshet. Ännu en kväll åt helvete. Ännu ett totalt misslyckande på kvinnofronten. Två månaders uppvaktande nedspolat i toaletten bara för att jag hade försökt vara lite hjälpsam och göra en insats för en handikappad liten pojke med fixering på sitt eget skrev och könsorgan. Nästa morgon så ringde telefonen. Det var Nina som tackade för att jag hade gett hennes bror en så trevlig dag i Göteborg. Hon undrade också varför jag inte hade följt med upp. -"Jag trodde vi skulle träffas och gå ut?" Sade hon. Tydligen så hade lille Arvid varit lugn och hållt käften. Det var ju skönt att höra. -"Nja... Jag var lite trött. Men ikväll kanske?" -"Jag, mamma och Arvid ska gå ut och äta. Du kan följa med så kan du och jag gå vidare senare! Låter inte det bra?" Sitta och käka tillsammans med en gammal kärring, hennes utvecklingsstörda son och en dotter som jag inte ens visste om jag skulle få något kul i sängen med lät väl kanske inte som en helkväll men vad hade jag för alternativ? Kvinnorna stod ju inte i kö för mig direkt och vem vet? Kanske skulle kvällen sluta med pälskrage? Otroligare saker har ju hänt! -"Ok, vart ska vi ses?" Hon talade om plats och klockslag och sedan var det bara för mig att vänta. Tillbringade dagen med att dricka vodka och Fanta, ibland blev det en kopp kaffe så att jag höll mig någorlunda klar i huvudet. Klockan sex gav jag mig dock iväg ned till stan och avtalad mötesplats. Mötte dem utanför restaurangen och vi gick in. Arvid verkade lugn, inga utbrott på gång. Han skulle ha grillkorv och pommes frites (det enda han i stort sett åt) och vi andra tog någon pastarätt. Naturligtvis var portionerna ynkliga men jag var i första han ute för att supa och i bästa fall få smaka lite muff som avslutning. Jag sket väl i maten! En servitör gick förbi och Arvid hojtade omedelbart till: -"Inte ta fram kuken bland folk!" -"Men Arvid! Vad säger du! Vart har du hört det där?" Sade Ninas mor med ett tonfall som lät som början på hysteri. Helvete! -"Ja, jag har mina aningar." Sade Nina. -"Vad har du för märklig humor egentligen?" Jaha, där rök mina chanser till lite akrobatiska övningar i sängen, det såg jag direkt i hennes ögon. Toppen. Tack för det Arvid. -"Jag trodde faktiskt att du var mer mogen än så" Fortsatte Nina och hennes mor blängde ilsket på mig. -"Jamen va fan, han satt ju och grävde sig i skrevet mitt bland folk. Va fan skulle jag säga? Jag har ingen vana utav folk som tar sig på kuken ständigt och jämt!" Bravo! Det där gjorde ju verkligen saken bättre. Nu var det helt klart, jag skulle få sova ensam. En servitör kom fram och undrade om allt var till belåtenhet. Arvid hoppade upp. -"I want you to come in my mouth! Cummy! Cummy! Yummi! Yummi!" Jaha, nu var mitt sumpade tillfälle till sex mitt minsta problem, nu gällde det att undvika polisanmälning! Ninas mor började yla. -"Vad har du gjort med min son?! Ditt svin! Din pederast!" Folk vände sig om och började stirra, flera servitörer började dyka upp och stämningen började bli hotfull. Här skulle jag bli portad för tid och evighet utan att ens ha spytt ned duken eller somnat med ansiktet i en enda maträtt. Det var lite unikt i mitt fall. Jag reste mig upp och backade bakåt mot dörren. Det sista jag hörde innan jag sprang ut var Arvid som med neddragna byxor ropade åt den tillskyndade hovmästaren: -"Delivery from the Milkman!" Nej, jag blev inte häktad och anklagad för pedofili, men det såg lite illa ut där ett tag det erkänner jag. Jag skickade ett brev där jag förklarade vad som hade hänt under vårt besök i Göteborg. Tydligen så trodde de på mig för jag hörde aldrig mer av dem. Mitt liv fortsatte i samma trista lunk med några få avbrott. Denna händelse skrämde mig inte ifrån kvinnor men jag försäkrar mig alltid om att de inte har några yngre bröder. För ett tag sedan så besökte jag arbetsförmedlingen, de erbjöd mig en kurs med garanterad anställning som personlig assistent åt förståndshandikappade människor efter avklarad utbildning. Jag avböjde. Gammal Hårdrockare/