Student.se

Att röka är bland det farligaste och mest idiotiska en människa kan göra. Ändå är det många som börjar med detta. Jag var en utav dom. Varför börjar man då att röka? Vissa gör det för att hävda sitt oberoende, det kan vara en del i processen att bli en självständig vuxen människa. Andra gör det för att det är tufft. Några för att det är gott. I mitt fall så var det en kvinna inblandad. Det har det nästan alltid varit när det har varit frågan om rent vanvett från min sida. Kvinnoaffärer var för mig synonymt med läkarbesök, hysteriskt supande, kraschade bilar och uppvaknanden på konstiga ställen. Allt ackompanjerat till polissirener. Jag drevs ständigt av en önskan att bli accepterad bland dessa underliga varelser, att komma dem nära men jag lärde mig aldrig hur. Runt femtonårsåldern så blev jag könsmogen och jag började se på tjejerna runt omkring mig på ett sätt som jag innan inte hade trott vara möjligt. Kåtheten drabbade mig som ett klubbslag och jag tror att jag hade konstant stånd i fem års tid. Under en period så figurerade varenda människa av kvinnligt kön i mina sexfantasier, från tjejerna i klassen till vikarien i svenska. T o m mattanterna kunde få sig en omgång i mina fantasier. Under vårkvällarna så stod vi ofta ett gäng grabbar nere i centrumet och spanade på tjejerna som gick förbi. De flesta skröt om sina sexuella bedrifter men jag stod för det mesta bara tyst och lyssnade. Idag har jag förstått att allt var tomt skryt och skitsnack men då, 1980, så var jag helt övertygad om jag att jag var den enda femtonåringen i hela världen som inte hade ägnat sig åt avancerade sexlekar med minst två olika tjejer den senaste veckan. Tjejerna var naturligtvis inte ett dugg intresserade av oss "småkillar", de höll sig till äldre killar i artonårsåldern som hade bil och arbete. Tjejerna var tuffa och stod ofta i rökrutan med en cigg mellan sina fingrar. Där hade sådana mesar som jag inget att hämta, inget tillträde och no trespassing. Det visste jag redan från början. Tuffa killar, klassens översittare och liknande var dock välkomna, bara de bjöd på cigarretter. Det var nog här som jag för första gången inbillade mig att cigarretter kanske kunde vara en väg till kvinnorna. Jag slog dock bort dessa tankar. Jag var en ung man med ett utseende som fick godståg att spåra ur och en hy som skulle fått leprasjuka att vilja isolera mig på någon obebodd ö. Jag hade inte bara drabbats av hormonchock, jag led även av svår acne. Hela ansiktet var fullt av finnar, bölder och knölar. De täckte hela ansiktet, flöt till slut helt ihop och mitt ansikte bestod under flera år av en enda stor gungande massa av var och talg. Jag hade inte finnar, jag hade finne! Jag hade allt emot mig och det förstod jag. Jag höll mig medvetet undan och vid sexton års ålder så kunde jag äntligen lämna skolan för gott. Ett år senare ansåg jag mig dock mogen att försöka få kontakt med det mystiska och sägenomspunna motsatta könet. Jag började röka sent i livet, vid sjutton års ålder. Som vanligt så var det min sexualdrift som lockade in mig på fördärvets väg. Senare kom spriten in i mitt liv och jag är helt övertygad om det även här var min ståkuk som pekade ut vägen till flaskorna men nu var det cigarretter som gällde. Jag tyckte att det var spännande och gillade även smaken. Det var en härlig känsla att tända en Glenn och dra ned den tjocka och välsmakande röken i lungorna. Men den absolut största anledningen var att jag ville verka vuxen och cool inför en tjej som jag på den tiden var intresserad av. Första gången jag skulle röka var väl planerat. Jag skulle stå lite sådär coolt lutad mot en lyktstolpe sent en sommarnatt när hon (Gudinnan) skulle stiga av nattbussen efter en kväll vid Folkets Park ute vid Hunnebostrand. Planen var att Gudinnan skulle se mig, upptäcka vilken sjutusan till hårding jag var och inleda ett samtal. Idag så vet jag att inga kvinnor någonsin i historien stannat upp och etablerat kontakt med en kille bara för att han står under en stolpe och röker. Men så tänker man inte när man är sjutton år och är i början av en tid som du senare kommer att minnas resten av ditt liv. Bussen anlände, Gudinnan steg av och jag tände en cigg. Jag började dra djupa halsbloss samtidigt som hon började gå emot mig och greps nästan omedelbart av ett häftigt illamående. Det började snurra rejält i huvudet och precis när hon gick förbi mig så damp jag rätt i backen och låg och kippade efter luft. Jag var en kort stund helt övertygad om att jag skulle dö. Hon skyndade snabbt förbi mig och det bortdöende klappret från hennes höga klackar kan sammanfatta alla mina försök till lite sexuell kontakt under min tidiga tonårstid. Jag kan fortfarande höra ekot av hennes klackar mot asfalten, detta eko som idag känns lika avlägset som min ungdom men som jag hoppas aldrig dör ut. Det var en hemsk tid. Det var en ljuvlig tid. Jag fortsatte dock att röka trots att jag blev sjuk som fan i början. Jag gav mig helt enkelt inte. Jag skulle vara en hårding bland de andra hårdingarna och till slut så satt den där, ciggen i mungipan lite sådär nonchalant coolt och jag drog med välbehag djupa halsbloss. Gud vad jag njöt och herredumillde vad jag saknar det! Började så småningom jobba inom sjöfarten och om jag söp hårt innan så var det ingenting mot den karusell som nu startade och som inte stannade förrän tio år senare. Liksom kaffe kräver socker och makaroner ketchup så kräver sprit cigarretter i massor. Jag var under flera år stolt och värdig medlem i cancerbrigaden - två askar om dagen! Tröttnade så småningom på mitt jobb och började istället jobba lite här och där på landbacken. Det blev mindre och mindre med sprit och för två år sedan bestämde jag mig för att sluta röka. Inte för att jag mådde dåligt av dem, det gjorde jag inte. Har aldrig haft hosta eller taskig kondition. Inte heller var det av någon fjantig hänsynsfullhet till ickerökare. Sanningen var istället att jag helt enkelt inte vågade fortsätta med rökningen. Jag har alltid plågats av svår dödsskräck och rökning är bland det absolut farligaste man kan utsätta sin kropp för. Du kan lika gärna sockra dina frukostflingor med arsenik, det dör du i alla fall inte av lika snabbt och plågsamt. Det var inte så svårt att sluta röka som folk påstod. Jag fick i och för sig ge fan i att skriva och surfa på nätet i ett par veckor. Det gick helt enkelt inte, varje cell i min kropp skrek efter tobak så fort jag placerade mina fingrar på tangentbordet. Idag så feströker jag bara. Står det spritdrickande på schemat en fredagskväll så köper jag även ett paket Gul Commerce eller Vit Prince. Men aldrig något dagen efter. Det är det slut med och det är heller inga problem. Men herregud vad jag saknar cigarretterna! Och du milde vad jag önskar min ungdom tillbaka! Det kommer jag alltid att göra. Gammal Hårdrockare/