Student.se

Idag har jag varit ute och försökt att köpa mig ett par nya vinterskor. Gick in i första bästa skoaffär och tittade mig runt omkring och gick ut igen. Tittade in i nästa affär och samma procedur upprepade sig, dvs jag gick runt och blängde ilsket på alla de groteskt fula skor som prydde hylla efter hylla och förundrades över hur korkade och lättlurade människor är egentligen. Jag ville ha ett par vanliga, lätta och bekväma vinterskor men det enda som man hade att erbjuda var något som liknade gamla pjäxor med traktordäck som sulor. De vägde minst ett par kilo styck. Dylika skor lämpar sig naturligtvis inte för en stadsmänniska. De flesta av oss svenskar vill bara överleva vintern, vi har inga ambitioner att bestiga K-2 den närmsta tiden, inte heller försörjer vi oss som yakherdar i Tibet eller som isbjörnsjägare på Grönland. Vi bor i städer och samhällen där man för det mesta beträder alldeles slät och nysandad asfalt så fort man går utanför dörren. Därför så anser jag att skor först och främst ska vara smidiga samt stå emot fukt och kyla. Det gör naturligtvis inget om de är snygga, ja kanske t o m lite tuffa! Men nu är det som så att det är INNE att gå med fula, klumpiga, opraktiska och svindyra skor, detta har MODEBRANSCHEN gett order om och de flesta lyder. Jag gick hem utan skor. Mina gamla får duga en säsong till. Förr så sade man "Vill man vara fin så får man lida pin". Visst, men idag så har man glömt "fin", istället så lider man bara PIN. Handen på hjärtat: Vem tycker att det är läckert och bekvämt med klumpiga byfåneskor med tre cm traktordäck som sula? Kommer ni ihåg för några år sedan när unga tjejer skulle gå med fula jeans med grenen nere vid knäna a´la bonnraggare och stora tunga kängor med en decimeter sula? Dessa plagg drog säkert till sig killar som drömde om att dejta Boris Karloff men vem tyckte för övrigt att det var snyggt? Tjejerna som bar skiten? De övriga killarna utan sexdrömmar om Boris Karloff? Knappast! Ändå så gick nämnda tjejer och köpte skiten för dyra pengar bara för att det var INNE! Vem minns inte en sommar för några år sedan när unga och söta tonårstjejer bar tunna vita bomullsklänningar som fladdrade i den ljuva sommabrisen. Det var vackert så länge man inte lät blicken glida nedåt. På fötterna bar de nämligen stora armékängor eller Adidasdojjor som påminde om stora airbags. Det var nämligen INNE, det var högsta MODE. Att de såg ut som om en berusad sergeant från U.S. Marincorps hade stylat dem och att de antagligen svettades floder om de små fossingarna och lämnade stora spår efter sig i gruset i stadens parker spelade ingen roll. FUL, det är nyckelordet när modebranschen tycks ha slagit knut på sig själv i sin iver att hela tiden blåsa korkade, läs: Modemedvetna människor på pengar. Jag ser inget fel i att följa modet så länge det är snyggt, så länge kläderna är sköna, funktionella osv. Idag tycks det däremot ha blivit ett självändamål att vara INNE och följa modet. Det har ingen betydelse om du blir fulare, det gör inget om magen väller ut som ett bildäck över byxlinningen, det är nämligen INNE, det är högsta MODE. Ju fulare du är, ju mer modemedveten är du. Så är det idag. För några år sedan så blev det INNE med fickor överallt på brallorna. Det var högsta MODE och dessa fickor finns idag överallt på byxbenen. Det kan t o m vara svårt att få tag på fickfria byxor. Vad ska dessa fickor vara bra för? Vad ska man ha i dem? Tycker någon det är snyggt? Jag blev tvungen att köpa mig några sådana för ett tag sedan, fanns helt enkelt inga andra att få tag i. Nu har jag någonstans att stoppa kartfodralet och kompassen om jag av någon outgrundlig anledning skulle få för mig att börja orientera. Kommer ni ihåg hur läderjackorna så ut på åttiotalet? Förutom att de hade stora vadderade axlar så var de fulla med remmar, spännen, omotiverade ficklock, blixtlås, antenner och jävelskap. Ofta så var de flerfärgade. Ville man se ut som Blixt Gordon så funkade de alldeles utmärkt men ville man se tuff och rebellisk ut så fick man fråga någon äldre släkting om de hade någon gammal läderjacka från sin ungdom att sälja. Ingen skulle komma på tanken att gå med en läderjacka från åttiotalet idag, men sanna mina ord, snart så kommer de att bli INNE igen, de kommer att bli högsta MODE och då kommer det att rusa en massa lättlurade idioter till närmsta skinnaffär och köpa NYA läderjackor med den rätta åttiotalslooken och alla kommer att tycka att det är såååå snyggt och läckert. Ni kommer väl ihåg att sjuttiotalsmodet kom tillbaka för några år sedan? Vem kunde tro det? Innan det blev INNE så skrattade både ungdomar och deras föräldrar knäna av sig åt detta MODE. Snart så kommer ni att möta folk på stan med nya åttiotalsjackor och kom då gärna ihåg att det var jag som förutspådde galenskapen. Kavaj är något som jag nästan alltid bär, det ger ett både ledigt, avslappnat men ändå "vuxet" intryck. Är den svart så är det lite "rock´n roll" över det hela. Det gillar jag! Under mitten av nittiotalet var det dock kris ett tag. Helt plötsligt så var det UTE med vanliga kavajer med tvåknappsknäppning och normal krage. Istället så började det dyka upp kavajer med både tre och fyra knappar och en gång såg jag ett riktigt skräckexemplar med sex knappar! Kavajerna var oftast i hemska färger, vinrött, beige eller sjömansblått och ibland så hade de... *hajenstråkar* ...bröstfickor utanpå kavajen och i riktigt extrema fall så pryddes dessa bröstfickor med ett litet emblem! Ville man se ut som en engelsk internatskolepojke så var detta kavajen med stort K men var man trettio år och gammal tuff rocker av födsel och ohejdad vana så kunde man naturligtvis inte vanära sig själv med bära något dylikt. Jag bar i flera år gamla kavajer med utslitna armbågar och löst hängande foder i ren protest. Det är inte tufft att vara INNE, det är tuffare att våga skita i det och att gå i det som man själv tycker är snyggt och bekvämt. Det har jag alltid gjort och naturligtvis så har jag blivit idiotförklarad många gånger om, inte bara av kvinnor vilket man skulle kunna tro utan faktiskt så är det männen som har gnällt högst under de sista åren. Kvinnor har av tradition alltid varit modebranschens målgrupp (för att använda mig av ett äkta modeord) men detta håller på att drastistk ändra sig. Därför ser man idag korkade (modemedvetna) och fjolliga män som går i gubbnylonskjortor med stärkt krage (retro from the seventies), lågt skurna jeans utan passform med inbyggd gulbrun smuts, platta, breda ankfötter till loafers som får Musse Piggs skor att se ut som myggjagare och frisyrer som ska ge sken utav att inte vara några frisyrer. De har varit hos frisören och betalat dyrt för att se ut som om de inte har klippt eller tvättat håret på ett halvår. Det ska vara lite sjuttiotal, lite Kenta å Stoffe, lite retro miljonprogram sådär-som-farsan-såg-ut-när-han-rökte-brass-på-ungdomsgården ungefär. Fast utan ideal. Jag vet inte hur det är med er, men varje gång jag möter någon som har fallit offer för modebranschens nycker så blir jag på något vis bekräftad. Jag känner verkligen hur smart jag är och vilka fårskallar de andra framstår som när de kommer med kläder som jag vet att de kommer att skratta åt om bara några år, ja många kommer faktiskt att vägra erkänna att de har betalat för att se ut som byfånar och clowner. Jag kanske framstår som en byfåne jag med men jag betalar i alla fall inte för det, jag blir inte rövknullad av vare sig Peak Performance, Canada Goose, Adidas, Levis, Bongo-Bongo och allt som de nu heter. Jag är en fri man med fet plånbok som bär vilka jävla kläder jag vill!