Student.se

Jag teknikvägrar! För första gången i världshistorien kan man faktiskt säga: "Det var bättre förr" och faktiskt ha rätt om man med "förr" nöjer sig med att titta tillbaka tjugo år eller så. Jag längtar tillbaka... Jag tror inte att man får svårare att lära sig nya prylar när man blir äldre, jag tror istället det beror på ett nyvaknat ointresse. På vissa börjar oviljan att lära sig nya prylar sent, på andra mycket tidigt. Jag slutade att ta åt mig nya prylar redan vid 25-årsåldern och det accelererar med rasande fart. Jag använder så gott som aldrig mobiltelefon och jag har ingen aning om hur man t ex SMS:ar. Är inte intresserad av att lära mig heller. När jag vid något sällsynt tillfälle använder mig av mobil (bensinstopp, punka, pumaöverfall m.m.) så måste jag först leta upp numren till berörda person eller myndighet som jag har uppskrivet på en lapp i plånboken. Hur man sparar nummer på mobilen har jag ingen aning om. Det är säkert hur enkelt som helst men jag tänker inte lära mig det. Jag var nog bland de sista i Sverige som skaffade sig Minutenkort. Jag fick alltid lösa ut mina löningar på posten med ett rosa utbetalningskort. Pengarna förvarade jag sedan i min strumplåda. Detta fick ofta till följd att jag rörde bort pengar och hade noll koll på min ekonomi. Ändå så var det med stor ångest som jag anno 1991 stegade in på Sparbanken och ansökte om ett minutenkort. Något år senare hade jag fullständigt rasat ned i kortträsket och fick t o m VISA-kredit. En kredit som jag aldrig använder (Har ingen aning om hur det rent praktiskt går till) men som jag lika förbaskat måste betala en avgift för varje år. När vi ändå snackar kort. Har upptäckt att mitt minutenkort även fungerar som betalkort numer. Inga kontanter behövs alltså. Jag har sett hur folk framför mig i kassakön ibland knappar in en kod på en liten dosa, sedan sträcker de fram kortet och vips så har de tydligen betalat sina varor (!) Vad är det för kod de knappar in? Behöver man inte legga sig? Vad händer med växeln? Jag tänker inte ta reda på detta och jag kommer att fortsätta med att betala kontant och ha fickorna fulla med växel livet ut. Varför inte? Dator skaffade jag mig så sent som någon gång i slutet av nittiotalet. Jag smygstartade lite lätt med ett gammalt operativsystem som kallades 3:11. Höll styvnackat fast på detta tills min dator knappt var kompatibelt med internet. Under protest så bytte jag till Windows 95. Detta fungerade alldeles utmärkt och jag hade ingen tanke på att uppgradera mig. Men så drabbades jag utav en ovanligt svår virusattack med tillhörande datorhaveri och så var det slut med surfandet på ett par år. Idag så har jag en ny dator med ett operativsystem som heter "Windows XP. Fattar ingenting, miljön är färgglad och vulgär och när jag loggar in så känns det som att besöka ett tivoli. När jag var ung så lyssnade man ofta på något som kallades "freestyle" när man var ute och promenerade eller hängde nere vid centrumet. Sedan så började det hända saker, först så dök det upp någon lite platt trissa som fungerade som portabel CD-spelare. Perfekt om man ville massakrera sina dyrt inköpta CD-skivor. Nu har ungdomarna något som kallas MP3-spelare som ser ut som en liten cigarrettändare. Tydligen så laddar de ned musik i denna från internet. Förutom att jag idag aldrig skulle kunna tänka mig att gå med en massa oväsen i öronen ständigt och jämt så tänker jag heller aldrig att lära mig hur musik kan injiceras från en dator till en cigarrettändare. När har man uppnått den ålder som ursäktar oviljan att lära sig nya saker egentligen? När kan man luta sig tillbaka och med gott samvete säga att: Jag behöver faktiskt inte lära mig detta. Jag vill helt enkelt inte anpassa mitt liv efter dessa nya tjänster. Jag vill fortsätta att betala mina räkningar på posten! Jag vill betala kontant! Jag vill köpa mina böcker i bokhandeln! Jag vill boka min resa hos resebyrån! Vad är vitsen med att betala med kort? Det är ju knappast någon stor uppoffring att betala kontant. Plånboken har man ju redan framme. Inte riskerar man att bli blåst heller. Vad var det t. ex för fel på vinylskivor? Vad var det för fel på min gamla cykel med bara tre växlar som aldrig krånglade? Varför kallas glassen för "Päronsplit" numer? När jag var barn hette den "Päronpinne". Osv. Osv. Ibland känns förändringarna som ett självändamål i sig och många människor verkar tvinga sig till att anpassa sig efter allehanda idiotiska förändringar bara för förändrandets skull. Visst så vill jag fortfarande lära mig nya prylar, men bara sådant som jag själv finner intressant. Inte sådant som man måste! Jag köpte t ex ett nytt tangentbord för ett tag sedan, "ergonomiskt" kallas det och tangenterna är liksom uppdelade i två "öar". Jättebra! Nu går det ännu fortare att skriva och man blir inte lika öm i handlederna efter några timmar. Detta är ett exempel på en positiv förändring, alltså var det kul att anpassa fingersättningen efter detta nya tangentbord. Men vad är t ex vitsen med att betala räkningar över internet när man lika gärna kan betala med bankgiro, eller ännu hellre: Via posten! Det är ju knappast bättre att betala dem över nätet. Dels så är det säkert krångligt (att det är krångligt utgår jag ifrån eftersom det är en relativt ny företeelse och att jag inte vet något om det) + att det är förenat med vissa risker. Nu ska jag gå och micra mig några Billy´s Pan-pizzor i min nya micro som har tusen miljoner finesser som jag aldrig tänker lära mig men som jag har tvingats betalat för. Gammal Hårdrockare/