Har ni lagt märke till att nästan all svensk politisk retorik verkar gå ut på att framställa sig själv som förtryckt av ett mäktigt och odemokratiskt etablissemang? Socialdemokraterna och facket anser sig förtryckta av det odemokratiska näringslivet. De borgerliga partierna anser sig förtryckta av socialdemokraternas pampvälde. Näringslivet anser sig vara förtryckta av socialdemokraternas oskäligt höga skatter. Jan Guillou anser sig vara förtryckt av militanta feminister. Norrlänningar anser sig förtryckta av Stockholm. Miljöpartiet anser sig vara förtryckta av det odemokratiska EU. Vänsterpartiet anser sig vara förtryckta av USA-vänliga krafter och patriarkatet. Sverige- och nationaldemokraterna anser sig vara förtryckt av de politiskt korrekta makthavarna. Storstadsbor anser sig vara förtryckta av regeringens orättvisa Robin Hood-skatt. Det verkar alltid vara någon annan som utgör detta förtryckande etablissemang, aldrig man själv. Kan det verkligen vara så?