I många år så jobbade jag på olika färjor, ena året var det finlandsfärja, nästa Tyskland, Estland osv. Hade man väl fått in en fot så kunde man hoppa från rederi till rederi. Jag var rastlös av naturen så detta sätt att förtjäna sitt uppehälle passade mig utmärkt. Inte krävde det någon större tankeverksamhet heller, maten stod ständigt serverad i mässen dygnet runt och spriten kostade bara en symbolisk summa. Man jobbade oftast två veckor, sedan var man ledig två veckor. Dessa långa ledigheter förde med sig att man kunde ha ett extrajobb hemma. Chansen till att tjäna stora pengar fanns alltså. Våren 1989 bestämde jag mig för att pröva på något nytt under min ledighet. Under åttiotalet fanns det fortfarande människor som kunde leva på att resa land och rike runt och sälja allt från dammsugare till symaskiner och mattor. När en mindre och helt okänd dammsugartillverkare annonserade efter försäljare i lokaltidningen så nappade jag direkt. Eftersom detta var åttiotal så gick det inte trehundra sökande på varje jobb vilket förde med sig att arbetsgivarna knappast kunde kräva att man skulle ha avslutad uinversitetsexamen i astrofysik och kvantmekanik för att få en anställning. Det låter kanske märkligt men under denna magiska tid så krävde man att t ex en städare skulle kunna städa, en kock skulle kunna laga mat och en murare skulle kunna mura. Om de kunde räkna ut arean av hypotenusan eller böja tyska verb var ointressant. Vad de hade för krav för att få anställning som dammsugaragent vet jag inte. Jag fick dock jobbet på stående fot utan att ha någon erfarehet. Det var bara att skriva på anställningsavtalet och kvittera ut nycklar till bilen som jag skulle ha under mina resor. Det var rena lurendrejeriet från början till slut. Dammsugarna var av bulgariskt och östtyskt ursprung och hade namn som "Planeta" och "Sturmheister". Fick även med mig en bunt med färggranna och påkostade broschyrer att sticka under näsan på de potentiella offren. De var fulla med helt igenom påhittad teknisk data som egentligen inte sade något och texten lovade ett skinande rent hem utan någon som helst ansträngning. Bilderna visade leende hemmafruar med skinande vita tänder som öste superlativer över dessa dammsugare som förutom att ha gett dem ett renare hem även hade fått deras äkta män att äntligen se dem och uppskatta deras marktjänst i hemmet. Av kläder och frisyr att döma så hade fotografierna med största sannolikhet blivit tagna någon gång under sextiotalet i forna DDR. Dammsugarna kom från samma årtionde men hade fräschats upp och gav nu intryck av att vara retro. "Sextiotalet är det som gäller nu" skulle man upplysa kvinnorna om de såg en aning misstänksamma ut. Jag fick också en snabblektion i hur jag tog upp beställningar osv. För varje hemmafru som jag kunde få att skriva på en beställning fick jag bonus. Hade de inga pengar så kunde företaget erbjuda dem att köpa dammsugaren på kredit. Lånevillkoren var om möjligt ett ännu större lurendrejeri och fick jag dem att skriva på dessa så var de i stort sett fast hela livet. Den fasta och garanterade lönen var mycket dålig så det var bonusen man tjänade de stora pengarna på. Nöjet att få blåsa tuggummituggande hemmafruar fick man på köpet. Jag fick också mitt försäljningsområde tilldelat mig. Jag ville naturligtvis ha Västsverige men det var upptaget. Jag fick istället Svealand. Kunde ha varit värre, kunde ha fått Norrland. Man var ute på försäljningsresa hela veckan och kom hem på fredag kväll. Företaget stod naturligtvis även för boendet. Man fick ett häfte med kuponger som gällde som betalning på vissa utvalda hotell som fanns i de större orterna. Nästa morgon gav jag mig iväg. Jag minns det som igår. Det var en ljummen och solig majmorgon och vägen norrut bredde ut sig för mig och den Volvokombi som företaget stod för. Jag knäppte på radion och eftersom det fortfarande var åttiotal så blev man inte översköljd med idiotisk dagispop och enfaldig reklam för tvättmedel och bensinkedjor. "Take me down to the Paradise City" sjöng Guns´s Roses och jag visslade med. Det var åttiotalets sista självande år, jag var tjugofem år men mörka moln började så smått torna upp sig vid horistonten. Mitt hår hade börjat glesna så smått och snart så skulle allting vara över. Nittiotalet skulle snart kasta sig över Sverige och svälja alla från min generation med massarbetslöshet, utförsäljningar av företag, internet, mobiltelefoner, EU, medelålderskriser och en musikalisk enfald som ingen tidigare skådat och som skulle sända kompanier av unga människor in i musikalisk analfabetism, en analfabetism som understöddes av reklamradio och korkade dokusåpor. Men nu var det fortfarande åttiotal och en sista sommar låg framför mig innan allt skulle braka åt helvete. Jag var fortfarande ung och jag njöt av varje sekund. Första staden som jag bestämde mig för att pröva lyckan i var Kristinehamn och jag svängde in vid det första större bostadsområde som dök upp efter att jag hade kört in i staden. Parkerade och blickade ut över höghusen. Här fanns garanterat massor med försummade hemmafruar som bara väntade på att med hjälp av en Planeta eller Sturmheister få sina män att uppskatta deras gärning i hemmet. Jag tog ut demonstrationsdammsugaren från bagagen och med orderblock, kreditavtal och broschyrer i innerfickan på kavajen och dammsugare under armen så styrde jag stegen mot det närmaste höghuset. Det visade sig att jag var totalt värdelös som försäljare. Jag saknade fullständigt egenskaper som framfusighet och svada. Min förbannade blygsel satte som vanligt käppar i hjulet för mig. -"Hej! Vill ni köpa en dammsugare?" -"Nä." -"Nehej, ja då får jag ursäkta för att jag störde." På detta vis fick jag naturligtvis inte sålt några dammsugare lika lite som jag med blossande ansikte och stammande tal hade haft några framgångar med kvinnor i nyktert tillstånd. Spriten däremot hade dock haft en positiv effekt på mitt umgänge med kvinnor och fler än en gång så hade jag fått förbluffande vackra kvinnor på rygg med hjälp av rikliga mängder alkohol. Efter en hel dag och utan att ha rott en enda affär i hamn så var jag tvungen att tänka igenom min situation. Jag kunde inte komma tillbaka utan att redovisa en enda såld dammsugarjävel och beslöt mig för att ge alkoholen en chans. Tog in på ett hotell som tog emot mina kuponger och nästa dag så besökta jag stadens Systembolag innan jag startade min arbetsdag. Jag köpte ett par helflaskor Explorer och tog mig ett par rediga tjotablängare när jag kom tillbaka till bilen. Alkoholen började omedelbart sjunga sin ljuvliga sång i mitt huvud, en sång som lovade mig allt vad livet hade givit alla andra och som gav mig självförtroende att möta mina medmänniskor. Jag tog mig en sup till, startade bilen och körde iväg mot samma höghusområde som jag hade besökt dagen innan. Nu som en ny människa, en riktig stjärnförsäljare som skulle skänka företaget en aldrig sinande order av dammsugare och mig själv feta bonusar. Efter en timma hade jag redan fått två kvinnor att teckna sig för Planeta och Sturmheister - åttiotalets garanterat effektivaste hjälpreda i hemmet! Pengar hade de inga men vips så höll jag fram låneavtal från ett kreditinstitut som gav sken av att existera enbart för att hjälpa kvinnor i ekonomisk nöd. Dessa låneavtal var speciellt utformade för hemmafruar och reklamfoldern som jag tryckte upp i ansiktet på dem använde sig utav samma färgnyans och logotype som vilken broschyr som helst från Oriflame och Avon. Det var t o m bilder på leende kvinnor med tusenlappar i ena handen och lyxversioner av hårfönar, dammsugare och brödrostar i den andra. Återbetalning och de skyhöga räntorna nämnde man bara i en pytteliten finstilt stil på en undanskymd plats i mitten av broschyren som jag snabbt bläddrade förbi. -"Skriv bara på så levereras er dammsugare till er via posten på endast en vecka!" För varje påskrift så gapflabbade jag på vägen till nästa offer. Inom ett halvår skulle kronofogdar och inkassoföretag få bråda dagar i de områden jag besökte. Så här roligt var det länge sedan jag hade haft. Jag gick fram som en slåttermaskin genom området och avverkade höghus efter höghus. Jag utvecklades som försäljare för varje dammsugare jag fick sålt. Innan jag ringde på en ny dörr så tog jag mig en ordentlig sup i väntan på hissen till nästa våning. I början så höll jag krökandet på en någorlunda låg nivå, det gällde att inte sluddra eller på något annat vis avslöja att man hade smakat starkt. Man var tvungen att inge förtroende som privatperson och ge sken utav att man företrädde en ytterst seriös firma som enbart befattade sig med försäljning av kvalitetsprodukter. Så fort jag hade upprättat ögonkontakt med kvinnan i tamburen så dränkte jag henne verbalt, alkoholen fick min mun att smattra som en kulspruta. -"Fabulöst erbjudande! Det är detta som gäller nu! Endast en idiot skulle tveka!" -"Min man är en idiot" Kunde då den försummade hemmafrun utbrista. Det var guldläge, då spelade man bara med och inbillade dem att man var en lyhörd och hyvens kille som verkligen lyssnade på kvinnorna, en kille som tyckte att det de hade att säga var ytterst intressant och att kampen för jämlikhet mellan könen verkligen var något som var viktigt. Förstod inte deras män detta? Efter ett par dar hade jag avverkat staden och det var dags att dra vidare. Karlskoga var nästa destination och mina framgångar höll i sig. Samma identiska höghusområden och samma lättlurade hemmafruar. Första veckan avverkade jag fyra städer och fick sålt över sextio dammsugare. Nästan alla köp finansierade med företagets kreditinstitut. Helgen använde jag till att vila upp mig, fem dagars krökande på raken tar hårt och jag sov i stort sett som en stock hela helgen. På måndag var det dock dags igen och Eskilstuna var min första anhalt. Körde till närmsta höghusområde, tog mig några ordentliga järn på parkeringen och så full fart. Jag snackade in mig hos någon desillusionerad kärring eller nybliven ung mamma och körde mitt vanliga program. Ofta så satte jag i kontakten till dammsugaren och drog några tag på hallgolvet för att understryka vilken fantastisk maskin de riskerade att bli utan om de inte skrev på köpe -eller låneavtalen. -"Den för ett väldans oväsen" skrek de. -"Ska den verkligen göra det?" Dammsugaren lät onekligen som en stenkross och sugförmågan var mer eller mindre obefintlig. Den föste skiten framför sig. -"Javisst" Skrek jag tillbaka. -"Det beror på den ypperliga sugförmågan. Faktum är att flera industrier har tecknat kontrakt med mig. Då förstår du själv. Tysk kvalite när den är som bäst!" Ibland blev jag bjuden på kaffe och när de vände ryggen till så hällde jag snabbt upp en ordentlig skvätt med vodka i kaffekoppen från min medhavda fickplunta. Sålunda så satt jag alltså den soliga sommaren 1989 i mintgröna kök i Eskilstuna, vid förkromade köksbord i Katrineholm och i rosa plyschsoffor i Arboga och drack kaffekask med full lön. Undra på att jag längtar tillbaka! Efter ett par dagar började jag dock att slarva. Jag drack lite väl mycket sprit, började uppträda märkbart berusad och i Örebro så lyckades jag under en demonstration med dammsugaren snubbla över sladden och dråsade med full kraft rakt in i ett stort akvarium. I Karlstad så hittade jag ett stort bostadsområde där jag lyckades få sålt ett par dammsugare men när jag i ett berusat tillstånd ringde på hos folk som jag redan besökt, ja ibland redan sålt en dammsugare till, så började det bli väldigt förvirrat och till slut så visste jag inte till vem jag hade sålt vad. Jag blev sittande någonstans på en parkbänk med min dammsugare och portfölj och drack sprit direkt ur flaskan utan att notera blickarna bakom höghusens fönster. Ryktet spred sig tydligen för i Säffle så öppnade man inte ens dörrarna när jag ringde på. Jag var nu konstant dyngrak och bankade på dörrarna och tjoade i deras brevinkast. Dammsugare och portfölj hade jag rört bort för länge sedan och bilen hade jag lyckats köra ned i ett dike någonstans. Mindes inte vart. Vad jag också var helt ovetande om var alla polisanmälningar som hade dråsat in mot det företag jag arbetade för. Uppretade kunder hade upptäckt vilket skräp de hade blivit pådyvlade och saken blev inte bättre när de förstod att de skulle tvingas betala en ränta på nära fyrtio procent i flera år innan skiten var betald. Någon hade informerat pressen och lokaltidningarna skrev långa artiklar om en dammsugarförsäljare med välsmort munläder och markant spritdoft som hade specialiserat sig på att lura på kvinnor dammsugare utan sugförmåga men som förde ett fruktansvärt oväsen. Deras äkta män skar tänder av ilska. Det var oftast de som fick betala kalaset och flera var t o m ute på privatspaning efter en berusad dammsugarförsäljare med flaska i hand och solsken i blick. Min smala lycka var att företaget eldade upp all bokföring inklusive personalregistren innan de flydde utomlands med de pengar de lyckats få in. Allt var tydligen planerat och jag var inte den enda försäljaren, detta scenario hade utspelats över hela landet och sammanlagt så hade de säkert haft över tjugo försäljare anställda. Jag nyktrade till lagom för påmönstring och ett nytt tvåveckorspass men det tog lång tid innan jag vågade berätta denna historia för någon på jobbet. Det var nog tur. Några år senare under en personalfest så drog en styrman en historia om hur hans fru hade blivit blåst av en synnerligen förslagen dammsugaragent och att han hade tvingats att betala av en skuld på en jävla dammsugare i flera år. Dammsugaren hade inte ens fungerat, den hade bara fört ett jävla oväsen och blåst ut moln med damm och rök i hela lägenheten. Det hade varit som att ha ett dånande tryckluftsaggregat i lägenheten så fort lilla frun försökt dammsuga. Folk gapskrattade och jag föll in i de andras skratt. Jag tror t o m att jag skrattade högst. Gammal Hårdrockare/