Student.se

Känslor, känner att jag långsamt drar mig tillbaka, sluter ett allt hårdare skal kring mitt innersta. Vågar inte känna, vågar inte hoppas, vågar inte tro. Känner att jag kommit vilse, vilse i livets enorma labyrint, hittar inte ut. Inget berör mig, ingen berör mig, sluter mig, skrattet, mitt skratt, endast på ytan ,inte från djupet, det säger ingenting , ingenting om vad som finns inom mig, mina känslor, de släpper jag inte fram. kan inte, vågar inte, vill inte, vill inte pga rädslan att bli berörd, berörd på djupet, med risk att ännu en gång bli sårad, ärrad i själen. Avstånd, mitt inre tar avstånd. På ytan märks inget, tror ingen ser det, kanske inte vill se det, framförallt så håller jag masken, så gott det går, målar upp en fasad, en fasad som skyddar mig från att komma i kontakt med min inre verklighet, det jag verkligen känner, håller andra på avstånd, låter de inte höra, känna, förstå vad jag känner....känslor ?! Therese