Student.se

Ibland smyger den sig på en...den där obotliga tröttheten. Just nu är mitt batteri helt urladdat. Min kropp känns helt tömd på energi å jag vet inte riktigt vad det är som fattas för att få igång en liten liten gnista. Vill bara sova...sova, sova å sova. Å vem kan sova hela dagarna? Inte jag i alla fall...för trots att jag känner mig jättetrött i kroppen så ropar min hjärna samtidigt efter stimulans dvs. jag känner mig inte trött psykiskt...bara fysiskt...konstigt. / Therese

Snart är mitt sommarlov över å så även sommaren. Här i Norr blir soltimmarna färre å färre för varje dag som går å mörkret har börjar infinna sig på kvällarna. I början av sommaren går solen aldrig å lägger sig men nu har även den börjat krypa ner när kvällstimmarna infinner sig. Själv älskar jag de ljusa sommarnätterna men jag älskar även de mörka. Tycker om att tända lite ljus på kvällarna. Mysigt. Hösten närmar sig sakta men säkert å så småningom kommer även den kalla vinter.

En känsla säger mig att...det finns personer "här" som utger sig för att vara någon annan ...än de egentligen är...enbart för egen vinnings skull. Det väcker obehag inom mig...vill verkligen lita på folk..men går det...i den tid vi lever i med sms, msn etc. dvs. med olika kommunikationsmöjligheter där man "inte behöver synas" . Ärlighet varar längst brukar man säga å det ordspråket köper jag rakt av. Vill man komma någon vart är ärlighet nr 1...i alla fall om man ska vinna en plats i mitt liv / Therese

Denna sommar har varit helt underbar, men de sista tre veckorna har varit pest. Har råkat ut för nåt riktigt elände i min nacke. Den smärta som jag känner varje dag är nästan outhärdlig. Har uppsökt en naprapat vid två tillfällen denna vecka, men smärta vill inte ge med sig. Känns lite osunt att knapra Ipren och Alvedon hela dagarna, men det finns inget annat som hjälper. Blir det inte bättre denna vecka så måste jag nog uppsöka läkare, trots att jag hatar sjukhus. Men det är väl bara att bita i det sura äpplet, för så här orkar jag inte ha det längre. :( Thess

Sol å bad å massa unika kroppar att vila blicken på. Tänk... att en blek å fet kropp ser fetare ut än en brunbränd kropp som är minst lika fet...konstigt? Är det vår sätt att se på saken?... dvs vår kultur som gör att jag tycker det? I andra länder/kulturer kanske man tänker annorlunda... Nu har jag ju inga vetenskapliga belägg för attt det skulle vara så att gemene man tycker som jag gör. Det var bara en paragraf mitt i allt solande. ja , man kanske kan tro att jag fått solsting, men jag fascineras av kroppar. Alla människor är verkligen unika å ska älskas som de är.

Veckans alla dagar har hittils varit helt underbara. Nu återstår bara veckoslutet å det verkar bli fullt upp, men kul. På fredag ska vi träffas ett gäng för att gå ut å käka middag. Efter middagen blir det nog utgång där vi säkert kommer att tillbringa en stor del av tiden på dansgolvet. Vi kommer säkert att hålla igång ända in på småtimmarna, så jag får nog räkna med en rätt lugn lördag, i alla fall på förmiddagen. Sen på kvällen bär det av till Piteå dansar och ler . Förhoppningsvis ska jag och några tjejkompisar få en riktigt trevlig kväll på festivalen i Piteå.

Ja ännu en helt fantastisk dag ute i solen tillsammans med barnen å några vänner. Ett som är säkert är att i alla fall blir riktigt rena denna sommar :) å har man lite tur så kanske solens strålar förvandlar ens bleka kropp till den där efterlängtade gyllenbruna tonen. brukar faktiskt inte behöva sola speciellt mycket för att få färg vilket känns bra eftersom jag inte riktigt är av den sorten att jag orkar ligga pall i en solstol hela dagarna å lapa sol. Nä, det är lätträknade minuter, som man överhuvudtaget finner mig stillasittande. Jag gillar att hålla mig ständigt aktiverad.

Vilket underbart liv jag lever. Ja, det är nästan hemskt att måsta erkänna för andra att jag faktiskt inte gör någonting annat denna sommar än att "jag bara tar det lugnt". Varje dag solen skiner packar jag badväskan och beger mig iväg till något mysigt badställe tillsammans med mina barn å ett gäng härliga vänner. Vad mer kan man begära av livet?

Träffade en jätte trevlig kille under midsommarhelgen. Vi småflörtade lite och har haft kontakt sedan dess nästan varje dag. Om vi inte har hörts av via telefon/sms, så har vi haft kontakt via msn. För det mesta är det väl han som har hört av sig , men så plötslig så upphörde allt. Jag trodde verkligen att vi hade något speciellt ihop... å då menar jag inte att jag trodde att vi hade "något på gång", utan jag trodde att vi hade funnit varandra, som vänner. Nu saknar jag honom jätte mycket, men jag får nog finna mig i att vår relation inte existerar längre, vilket jag tycker är synd.

ännu en vecka har fått sitt slut, å imorgon är det måndag...igen! Jag kan inte fatta det...veckorna bara rusar förbi. Å vad har man hunnit med under den gågna veckan...minns knappt. Vardagen bara flyter förbi,, nästan helt obemärkt å sommaren närmar sig sitt slut. Tyvärr. Visst, det är ju många härliga veckor kvar av vår korta svenska sommar, men om veckorna ska fortskrida i samma tempo som de har gjort hittills så sitter man snart vid skolbänken igen. / :) Thess