Student.se

Hade något av en eureka-situation på bussen hem idag. Som vanligt satt jag längst bak med mina teflonpanne-lurar och diggade helt bekymmersfritt. Men idag var ingen vanlig dag skulle jag snart bli varse. Idag skall för alltid bli känt som dagen då jag upptäckte att jag lider av personlighetsklyvning. Jag kom plötsligt att tänka på filmen "The Breakfast Club" som blev en mastodontsuccé när den kom 1985. Blott 11 år gammal tog jag denna film till mitt hjärta och vårdade den ömt länge.

Så fick jag frågan, den där frågan som jag vet att jag inte hört för sista gången, och lär höra minst hundra gånger till innan jag dör. "Är du intresserad av att börja sälja smink?" Jag tittade på min frågeställare och försökte ge henne "jag-är-inte-intresserad-blicken", men av någon anledning så bara log hon och blinkade sådär rart som bara små barn och valpar kan göra. Så fortsatte hon klämkäckt: "Alltså, det är som en pyramid... fast ändå inte, för sånt skulle jag aldrig våga pyssla med.

Visst hade det varit coolt att vara kändis! Få se sin bild på löpsedlarna, skörda inkomster på enbart namnet och kanske till och med få gästa Kristian Luuk i TV. När jag var liten ville jag bli Carola precis som alla andra tjejer på den tiden. Numera skulle jag hellre äta Svullos skunkiga gympadojor än vara i hennes italienska finpjucks. Konstigt att ingen vågat påstå att Carola i själva verket är en satanistisk överprästinna med syfte att förvrida folks syn på Gud och därmed fördöma oss alla till den eviga elden.

Usch då, vilken hemsk mardröm jag hade inatt! Det hade bildats ett nytt parti i Sverige som hette Feministiskt Initiativ, styrt av Fru Schyman och hennes hejdukar. Men det mariga i drömmen var att de under en sittning blev osams över partiprogrammet för att delar av partistyrelsen började ifrågasätta om de verkligen kunde stå bakom vissa extrema åsikter och åtgärder. Plötsligt började alla örfila varandra, och till slut låg de på golvet i en stor, röd hög av polyesterdräkter och Versacebälten. Hårtestar flög genom rummet och vassa naglar letade sig in i hudveck, nypandes, klösandes.

Shit var det jag eller rummet som snurrade? Alldeles för mycket koffein och för lite vatten antar jag. Nåväl, en liter krantappat rådde bot på det hela. Så nu flummar jag omkring och hoppar lite för att höra plasket i magen. Coolt! Jag skulle kunna svälja en guldfisk nu och ha ett akvarium i magen... eller kanske inte. Fiskar gillar nog inte kaffe med mjölk.

På tal om fiskar så är jag en själv. Fisk alltså. Vi sägs ha problem med fötter och godis. Peeps, ni fattar va? Taskig diet i kombination med obefintlig motion på grund av svaga fötter kan icke vara bra.