Student.se

du talar om lugnet

när din hud möter hennes

men i hennes ögon

stormar alla världens hav

I Usa vilar aldrig matställena. I skrikiga neonfärger lockar restaurangerna och snabbmatställena oss att mätta våra hungriga magar. Det finns ingen tid för matsmältning. Man kan fråga sig vilken betydelse det har för folkhälsan att kalorierna finns tillgängliga närsomhelst, varsomhelst dygnet runt.

I kombination med "all you can eat" bufféer och bilismen som landets nya, pulserande blodomlopp som Baudrillard uttryckte det, är det många i Sverige och övriga Europa som förskräckt sneglar på storebror i väst.

och du måste förstå att jag aldrig skrivit om kärlek på det här viset

och du måste förstå att jag inte egentligen greppar orden

mina rader har varit fulla av drömmar fantasipoesi med guldkanter och tingeltangel vackra solnedgångar

som egentligen inte alls känns

du måste förstå att jag aldrig känt kärlek på det här viset förut

utan sommarregn utan evigheter och lovord om himlarna

ja du måste förstå att jag aldrig

hållt i ett hjärta.

det kanske aldrig syntes i min blick att jag behövde eller ville bli älskad det kanske aldrig hördes på min röst

du kanske tyckte att mina fotspår var skarpa och att jag alltid orkade ett varv till

du märkte kanske aldrig hur stark den var muren jag byggt upp för att slippa riskera mig

jag kanske aldrig frågade efter din mun mot min hud eller dina andetag mot mina tårar

jag har alltid sprungit genom eldar ensam

en flicka bränd i kanterna av självriskhet skriker efter någons hjärtslag en flicka tejpad i hörnen för att hålla ihop sig själv vill inget annat

jag vill ha dina hjärtslag här nu och hela tiden för att fortsätta påvisa och ständigt bekräfta min existens men jag vet att jag inte kan kräva det av dig någon som du som vill sväva fritt i månljus någon som du som klarar universums tyngder ensam

men jag vill lixom ha dina hjärtslag här som bevis på min realitet som ett kvitto på det som är jag för jag tvivlar så jag tvivlar så i regn på det som är jag och det har jag alltid gjort

det spelar ingen ingen roll sångerna du sjöng igår har jag redan glömt jag vill ha dig här nu annars tynar jag bort

och livet sugs in i mina

i mina kvarter sker inga folkmord bara något enstaka mord på folk ibland

tunnelbanan slutar gå halv fyra mina tankar passar bättre i nattrafik

det blir aldrig mörkt i min tvåa europavägen slocknar aldrig

det sker aldrig folkmord på mina gator och europavägens puls tar med mig till sömn

folk felparkerar på mina gator jag felplacerar mig själv

i mina kvarter sker inga folkmord

men mannen ovanför röker sig inne och har ett förhållande med kronofogden

katter går i baklås i tvättstugan någon har evigt samlag i rummet bredvid

och jag somnar ikväll r

-Ska vi flytta pappa? -Nej gumman, jag ska flytta.

det var 1991 då han tog sina saker och gick slog rot nånstans vid en silja line färja jag blev kvar här på andra sidan med en mamma och två bröder i abcstaden i väst

en mamma som släppte några tunna tårar i köket skaffade enkelsäng och sänkte vår veckopeng som om allt som hänt bara var ett nytt oväntat drag av kungens listigt schackspelande huvudstad

och pappa han fann ro på en höjd i hjortis med utsikt över Lidingöbron fem minuter från frälsis och tre fyllon utanför konsum för mig blev det aldrig mer än en madrass på

hon kanske har en skarp reflektion en röst som känns ett språk du förstår

men inom henne skakar universum och marken hon vandrar på känns aldrig trygg

hon kanske har hunnit med att andas de andetag som krävs för bibehålla liv

men det var för att hon svalde så mycket annat det var för att hon glömde tystad gråt blir till sten

en trötthet som förlamar en tystnad tar henne till botten

hon kanske fäster blicken springer över asfalten bedövar en smärta

men inom henne hinner krampen ifatt

inom henne faller alla himlar

nu hände det igen, och det läskiga är att jag kan ha framkallat det. jag visste att det skulle komma. jag ligger och vilar/halvsover när det händer. det som försätter mig i skräck. jag tror att jag är vaken, huvudet är vaken, men kroppen kan inte röra sig, jag försöker med varje del av mig, men det går inte. jag är helt paralyserad. i huvudet hörs ett "flimrande" högt ljud och mitt hjärta slår och slår. tillslut, efter sekunder eller vad som känns som minuter av kämpande så vaknar jag. då är jag livrädd och gråtfärdig.

jag vet fler som upplevt samma sak.

nej.

jag blev för full igår.

sitter på sängen och äter gårdagens rester av tricoloren, halvdant godis från karamell kungen. apråpå kungen så såg jag honom i onsdags i kortege på hamngatan. bara sådär lixom. inte nog med det, innan hade jag råkat på mark levengood, babsan med sin hund och anders lundin. snacka om en folkkär kändisskörd inom loppet av några minuter gåendes från strandvägen till centralen. men kungen och hans kortege tog ändå priset. dessutom vinkade han.

• men tjenare kungen!

den såg jag igår. riktigt härlig faktiskt.