Student.se

Jag saknar dig, men det är väl inget som du orkar bry dig om... Fast jag saknar dig bara ibland. Vid vissa stunder då du hoppar fram i mitt minne, då tänker jag på dig... Men det är inte vid några speciella tillfällen, utan bara någon gång ibland. Bara någon gång ibland....

Jag lyckas då alltid träffa alla grottmänniskor.... De är kanske inte så många, eller jo de är nog det... Men man känner igen dem när man träffar dem iaf... Rent allmänt beter de sig annorlunda, knör i köer, pratar osammanhängande, har konstiga matvanor och dåligt bordskick, men främst utav allt, de har svårt med den sociala biten (de har nästan alltid en stor klubba/påk i handen)... Ajdå, tur man inte umgås med dem, man blir ju som man umgås sägs det ju..... Jobbigt läge ;)

Så nu då har man träffat sig själv... Eller nja, en utav de få med exakt samma namn som jag... Eller inte exakt kanske, andranamnen är nog inte samma, men resten utav namnen... :) Jag är inte kopian, jag har hetat det jag heter hela livet... ;)

Jaha, imorron är det dags för ännu en begravning... Den tredje inom loppet av ett år. Det som inte dödar det stärker säger de som vet, men jag undrar om det stämmer... Hur kan det stärka att mista någon egentligen? Det låter helt fel! Jag tycker att alla ska ta vara på sin tid och visa dem de tycker om att de verkligen gör det, en dag kan det vara för sent... Och då finns det inga mer chanser. Jag tror iof att man kan säga detta hur många gånger som helst, men folk förstår det inte innan det händer dem själva.