Student.se

Jag har fått ett smärre dilemma på halsen. Anledningen heter Fest eller Puben på lördag. I den ena hörnan har vi kompisars bekants födelsedagsfest, i den andra tröst drickande på Harry's med paraplydrinkar... Antingen gå på en fest där det eventuellt finns en chans att de skulle finnas nått ledigt, eller Harry's, med paraplydrink och samma eventualitets chanser... De känns så B att behöva förlita sig på eventualiteter...

Jag delar med mig av en Skumdum text för att beskriva min dag. Enjoy.

Meningslösa Måndag Väckarklockan ringer och jag väcks ur min dröm så var det åter dags för en ny dag Jag vandrar ut i hallen och hämtar min tidning men där står det som vanligt inget nytt Jag läser om ett fyllo som fått stryk på en bar och jag undrar om jag kanske var där Sen suckar jag och inser att det dröjer många dar nu innan helgen åter är här Och idag är dan som går saktast utav alla idag är dan som jag har valt att kalla

REF: Meningslösa måndag det är dagen då tiden står still Meningslösa måndag d

De va en lam fest... sju pers... skräp musik och endast två flickor som redan var upptagna, med sina snubbar där. gäspar Jag tycker inte om tråkiga fester... den avslutades på statoil där jag köpte en hamburgare och skrattade lite åt en snubbe som var rätt bra i hammarn som pratade väldigt högt i mobiltelefon. "Ditt jävla plommonhuvud" fnittrar. Vilken höjdare... vilken tur att jag fick utlopp för min köplust tidigare på dagen. Inhandlade nya skor, en jättesnygg vit t-shirt aktig sak på Snitz för trehundra spänn samt ett par HM linnen.

Jag är så sugen på att festa... jag tror de alltid e samma sug som kommer varje fredag kväll... och så är alla festerna lagda på lördagar - men jag vet hur de skulle slutat ifall de lagts på fredagar - jag 150% Hoppíg och har kul till klockan 20.00 när jag somnar pga arbetstiderna.

Så då får jag istället festa på lördagen när jag är utvilad och inte lika festsugen som jag var på fredagen... jag menar klockan är bara barnet och jag har smällt 3 heineken och börjar känna rytmerna från Ska-P som rycker i mina lår.

Jobba är egentligen riktigt roligt. Man får en anledning att gå upp på morgonen, ett place där man gör nått förhoppningsvis konstruktivt där det förhoppningsvis finns en hop kollegor som man kan hålla låda med på de förhoppningsvis frekventa fikarasterna. Och, förhoppningsvis så får man ett kuvert i slutet av månaden med priset för dina tjänster - vilket förhoppningsvis räcker för att täcka allt ifrån tuggummi till racerbilar.

Jag lyckades ha lite trevligt igår på midsommar.... Lyckades hitta ett hångel som jag hellre hade velat få till sovkamrat men... tja... så långt lyckades jag inte... Så då får man fortsätta sin jakt på bruden med stort B. Fortsättning följer antar jag.

Nu var det ett tag sen. ja, de har hänt en del mitt liv, klarade mig igenom mitt tredje år, överlevde den förbannade hösten utan "Xet", överlevde vintern, träffade en holländsk tjej, åkte ner dit, kom tillbaka, det tog slut, jag återhämtade mig, hittade nått nytt som uppenbarligen hade de bra som hon hade det... Så nu står man där igen. Tillbaks på ruta ett...

De är en blandning av eufori, skrattretande och ilska. Jag är helt enkelt jävligt dålig på att ta ett nej - det existerar helst inte i min värld av fantasier - eller gör det de?

Jag har blivit nyttig. Jag har i princip slutat köpa öl, slutat äta mat och inhandlat mig en skateboard. Skateboarden är ett substitut för min cykel - nog om den. Faktum är att detta måste varit de bästa inköpet sen jag inhandlade mitt badminton racket för 899:- för nästan tio år sen, de använde jag frekvent i 4 års tid och har sedan fått vara med lite då och då (jag lirade ju badminton och tävlade förr :) ), och att skata är skitkul. Jag har aldrig varit en älskare av folk som skatat, har själv åkt mycket inlines och så, men inte skateboard - förrän nu.

lite komik är aldrig fel, synd bara att det inte faller mig på läppen idag.

Dagen har varit ruskig, jag vet inte ens varför jag sitter här och skriver, hat stängt ute omvärlden för en stund med ursäkten läggdags. Varför? För jag känner att jag måste.

En gång för länge sedan flydde jag saker som håller en fast, jag skrattade åt dem som inte kunde lämna. Nu sitter man där själv, vågar jag ta steget?

Då var det Valborg då. Det var nog flera år sen jag firade det. De blir nog inget med det i år heller - de skulle vara om jag gjorde som de 6 av 10 ungdomarna som super sig fulla ikväll, men jag vet inte vad som gör denna dagen så himla speciell för de, kunde likväl gjort de igår då ju. Så. Jag är på jakt efter småpengar, min vän i butiken här nere tar inte kort som tidigare omnämts, så jag skramlar ihop femtio öringar för att betala honom med i ren protest. tihi.